Skålsjögården är ett populärt ställe inte långt från mig här i Hälsingland där det dras fina spår för längdskidåkning på vintrarna – och där det finns mjuka leder att vandra och springa om somrarna. Jag har aldrig varit där förut men tänkte att igår var en bra dag att göra premiär på. Jag hade siktet inställt på Eggaspåret som är bra för vandring, löpning och mtb. Med flera olika längder att välja på; 7.5 km, 10 km, 15 km, 22 km och 30 km, så tyckte jag att det lät som världens bästa stig.
Eggaspåret sägs vara en av de finaste lederna i hela Ovanåkers kommun eftersom drygt fem kilometer av leden går på en rullstensås (den är kniveggsformad – därav namnet Eggaspåret). Hur det är med den saken vet jag ännu inte – eftersom Eggaspåret var för otydligt skyltat och jag sprang fel någonstans längs vägen. Problemet var inte att det inte fanns några skyltar; det fanns snarare för många – men där skyltningen pekade från den befintliga stigen så fanns ingen skyltning vidare vilket gjorde leden väldigt otydlig.
Anna hade en liknande upplevelse idag – och jag tycker att Kullaleden är riktigt dåligt skyltad på sina ställen. Tyvärr gäller det också en del leder i fjällen.
Dålig skyltning avhjälps med bra kartor men mer ofta än sällan finns inga kartor online. Jag har inga problem med att betala för mig; men att i förväg beställa en tryckt karta? Det hade varit bättre att kunna köpa loss kartan online. Här finns utrymme för utveckling!
Eggaspåret är en led som går i det område som heter Finnskogarna som sträcker sig över Hälsingland, Dalarna, Gästrikland och Värmland med en bra hemsida som samlar en hel del information om leder och evenemang. Men det var det där med kartor då; informationen om Eggaspåret ser ut såhär. Det saknas information tänker jag!
Jag skramlade ihop ett gäng kilometer ändå och är mycket nöjd med känslan i kroppen även om mina stigletarfötter ville ha fler kilometer för att känna mig stark och äventyrlig på riktigt! Stigen jag sprang gick förbi vallar och fantastisk natur, man kan ju inte annat än bli rätt så lycklig av det! Dessutom blev jag nöjd till slut eftersom jag bytte landskap från Hälsingland till Dalarna, och det känns ju lite långt i sig – även om det bara var ett extra steg för att komma över gränsen…
Nästa gång jag vill springa långt häromkring min hembygd i Hälsingland ska jag nog sikta på någon av dessa leder:
– Hälsingeleden mellan Bollnäs och Galven (ca 15 km)
– Finnskogsleden med start i Annefors utanför Alfta (ca 30-35 km)
– Näbbkäxleden med start vid Bolleberget i Bollnäs (16 km)
…Vikebergsleden (15 km) utanför Alfta sprang jag förra våren, kanske får det bli en repris.
Alla ovan nämnda leder går i närheten av björn. Jag tänkte på det när jag körde skogsvägarna hem från Skålsjögården; över Gruvberget och Annefors, att inte långt härifrån ligger ett kommersiellt ställe som tar betalt för björnspaning. Tjänsten Skandobs, där man rapporterar in observationer av björn, lodjur, järv och varg, visar att flest observationer gjorts just häromkring. Det är både lite läskigt och spännande!
14 kommentarer
Den del av leden som börjar och slutar vid Häsbo är nu röjd och skyltad.
Leden från Skålsjögården kommer att rustas upp när vi kommer igång med projektet “Leder i Helsingeskogen” förhoppningen är att det blir 2018
Strålande, då får jag provspringa lite där! 🙂
Fantastiska bilder (som alltid!), är det fortfarande Canon G7X du fotar med på såna här rundor?
Håller helt med om att dålig skyltning kan ställa till det! Jag och min sambo åkte neråt Båstad igår för att vandra Englands dalsleden vid Norrvikens trädgårdar. Men att ens hitta själva leden var nästintill omöjligt! Efter 30 minuters letande ställde vi bilen vid en camping och började vandra sporadiskt. Till slut hittade vi några träd som var markerade med orange färg och ja, då var vi tydligen på leden. Behöver jag säga att vi inte mötte en enda person under våra två timmar runt leden? 🙂
yes, det är G7X som jag fotat med! så himla irriterande med dålig skyltning!!
Fina bilder du lagt ut, själv åkt skidor där så minnena görs sig påminda..
tack – härligt, jag måste nog ta och åka lite längd där jag med!
Fina bilder du lagt ut, själv åkt skidor där. Minnena görs sig påminda, ?..
Åh, vilka härliga foton!
Fast när det står “löpriktning” har jag en tendens att tänka: “Jaså, bestämmer vem då?!” och sprungit åt andra hållet, bara för att… (Och eventuellt sprungit vilse, på köpet). Haha!
hahaha! ev är det en skylt från vintern. men då känns ju ordet “löp” lite fel kanske?
Så vackra bilder!
Några praktiska frågor: hur tänker du kring att fota när du springer? Du tar ett sekundkort stopp för en bild, eller stannar ibland på längre turer för att fota, andas, dricka? Och sedan det här med stigar: hur lätt är det att snubbla och ramla, på rötter och stenar? Känns riskabelt för mig som inte är van vid trail.
Jag tänker att jag har inte bråttom. Jag springer trail för att uppleva, när jag ser något fint vill jag ta in det. Tror jag att det blir fint på bild så fotar jag. Men allt fint får inte plats i en bild. Jag stannar sällan för att andas eller dricka under terränglöpning – jag kommer inte upp så högt i puls. Det blir snarare naturliga pauser där det är så pass vackert att jag måste stanna. Går det mycket uppför (typ fjäll) så går jag uppför för att spara benen till övriga km. Och ja, det är snubbelrisk om man inte håller koll på fötterna. Nedför kan därför vara lite klurigare än uppför.
Wonderful shots…the sneakers are amazing! 🙂 And the dog also 🙂
Men alltså.. ÅH, det är så underbara miljöer du vistas i 🙂
jaa, man måste ju lyxa till det!