Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.
Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!
Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).
Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.
Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.
Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.
Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.
Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:
Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…
10 kommentarer
Jaaaaa, jag skryter fortfarande om dig och den bragden i bland. Blev jäkligt imponerad och inspirerad av den!
Åh, fining!
Alltså, vilken resa! Du är grym <3
ja, det känns så länge sedan – men det är ju “bara” 3 år!
Avsaknaden på äventyr och upplevelser i mitt så kallade fysiska liv blir extra tydligt när jag läser sånt här godis. Haha… Härligt!
äsch, du håller ju på med annat viktigt nu!
Klart jag minns när du cyklade till Åre. Det var ju denna resa som blev mitt startskott till landvsägscyklingen! Jag tänkte att om du kan cykla flera mil flera dagar i rad så kan jag cykla mina 15 mil från Gbg till Halmstad en dag. Sagt & gjort, och efter det har jag inte kunnat släppa min älskade lvg-cykel!!!
Det är även denna tripp som är inspirationen till min nya cykel-resa-plan, nämligen att cykla hem från Berlin. Min tanke är att åka dit ner, ha sällskap i bil, och sen cykla hem. Då har jag mitt serviceteam nära mig och kan få sällskap på kvällarna, och slipper tänka på packningen.
Fortsätt berätta om dina härliga och smått galna träningsevent, dom inspirerar mig väldigt mkt!
fy fabian vad glad jag blir när jag läser din kommentar!!! spännande med din cykling från berlin. låter ju sjukt kul!!
Tänk vad kroppen klarar av ändå! Men 24-timmarslöpning alltså! Jag är mycket imponerad. Just nu undrar jag om jag någonsin kommer att springa en halvmara igen. Utmaningen i sig är häftig, men jag skulle vilja vara väl förberedd om jag gjorde det igen = slitiga förberedelser. Halvmaran känns roligare på det viset!
halvmarathon kan vara den mest ultimata distansen!! det är långt, man behöver träna – men man behöver inte ladda som en tok som t.ex. inför marathon.