Självkänsla är något jag känner oerhört starkt inför – det är så himla viktigt för det utgör vem vi vågar vara. I slutändan: oss själva.
Jag har alltid varit övertygad om att min träning, den som började i unga år, har lagt grunden till min självkänsla. Jag visade för mig själv att jag kunde. När jag tränar och när jag utsätter min kropp för utmaningar så lär jag mig om den. Framförallt har jag lärt mig att jag måste behandla min kropp schysst för att den ska funka och lyckas med det jag vill ta mig för.
Ägna en dag åt att analysera alla de tankar du ger din kropp. Från när du vaknar tills när du går och lägger dig. Vad är det egentligen du säger till den i det tysta? Är du schysst mot den, är du rättvis? Eller är du barsk och elak? Hur mycket hjälper du den på traven? Och hur mycket sparkar du på den, ger tjuvnyp och mobbar?
Att våga stå upp för sig själv kan kräva en del mod, men det kräver också att du bestämmer dig. I början handlar det om att putta bort de där tankarna som förminskar och förgör, att våga vägra lyssna på kroppshets och samhällets ideal. Efter en tid märker du att allt det där är en vanesak. Och att det börjar bli allt lättare att inte lyssna på de där som tjatar på utsidan.
Det finns så mycket vi ska uppnå enligt alla normer och ideal. Vi ska vara snygga och välutbildade, lyckliga och framgångsrika. Och allt det där ska mätas i en vältränad kropp som ändå aldrig riktigt duger.
Men vältränad och väl tränad är ändå två olika saker. Ditt liv är din turné. Och din turné väljer du helt själv bland all världens utmaningar. Vad vill du göra – och vad vill du stå rustad för? Det spelar ingen roll hur du ser ut; men bygg den styrka som behövs för att leva fullt ut.
Våga välja din väg och våga prioritera det du vill mata din kropp och din själ med. Våga blunda och våga välj bort bland de budskap där ute du inte förtjänar. Du är värd mer. Du vågar vara dig själv.
Här är en film från KESO som på ett fint sätt vill belysa just det här med självkänsla och ideal. Jag tycker att du ska titta på den!
Det här inlägget är i samarbete med KESO.
16 kommentarer
Man blir glad i hela kroppen! 🙂
ja visst blir man!!
Så himla fin film, fick lite tårar i ögonen. Kan inte riktigt säga om det var av glädje eller lite ja, svårt att gå in där och ta till sig själv kanske. Så vimsigt sagt 🙂
Bra skrivet i alla fall! Jag försöker också jobba på min självkänsla varje dag, en sorts av bekräftelse, ett kvitto på det jag gör är inte fel då och då. Inte bara utseendemässigt! Det höjer ju mig 🙂
Ha en fin onsdag!
tack cecilia, tror vi alla måste jobba med det för alltid
Fantastiskt bra Sara!
Tack Malin! (Längtar efter torsdag!!)
Jag har en alldeles egen teori om träning och självkänsla som går ut på att träningen har lärt mig att gilla min kropp – inte för att den blir snygg och vältränad utan för att jag har kikat på alla andra som byter om i omklädningsrummet och kommit fram till att de inte heller är perfekta och att jag varken är snyggare eller fulare än någon av dem. Jag tror att det är så himla viktigt att vi behåller vår avslappnade attityd till att byta om tillsammans, hade det inte varit för den hade jag på fullt allvar gått genom livet och trott att alla andra såg ut som Kate Moss när de tog av sig kläderna.
ah du tänker så. förmodligen viktigt att se alla typer av kroppar!!
Det här är så viktigt! Jag har gjort resan från riktigt dålig självkänsla till där jag är idag med stark självkänsla och vet mycket väl hur svårt det är. Jag har dagar som är sämre men tack vare det jag lärde mig om mig själv på resan kan jag vända det fort. Små små steg som känns futtiga och meningslösa i början växer och blir till insikt som stärker. Att rannsaka sig själv och förstå. Ta det första steget, det är så värt!
ja, självkänsla kommer ju vanligtvis inte av sig själv. jag jobbar varje dag med min självkänsla och väljer aktivt bort vilken information jag tar in.
Ännu ett sånt där bra inlägg som gör att jag inte finner orden….
men tack katrin!!!
“Välmående börjar på insidan och letar sig ut”, så himla rätt!! Jag har varit så elak mot min kropp när jag var yngre och det är så skönt att ha landat nu. I att inte säga elaka saker utan att behandla den med respekt och vara nöjd och stolt över allt den presterar.
ja, jag tror mycket sitter där – i allt det tysta vi säger till oss själva!
Så bra! Bara så bra.
Tack Helena!