Och så var det bara ungefär 20 dagar kvar till Dublin marathon och även om jag sprang en timme häromdagen så har jag inte fått till mitt sista långpass som tänkt. Det är jag egentligen inte så orolig för rent fysiskt – men det hade varit skönt för huvudet att få det gjort. Att kunna lägga ytterligare 30 km bakom sig och känna att ja, en extra mil kan jag nog springa på det här.
Just nu känner jag inte riktigt så. Alls. Det kommer kräva ett enormt pannben av mig för att ta mig runt den där marathonsträckan i Dublin den 26 oktober.
Först och främst känner jag ingen som helst trygghet i att jag är i bra form. Just den här punkten stör mig inte så mycket för jag har insett att jag tycker det är lika jobbigt att springa 5 som 15 kilometer. 15 tar lite längre tid och konstigt nog känner jag mig trött de första 5 – sedan går det bättre. Därför är 5 km alltid jobbigt.
Det som är lite värre är mitt knä som jag inte litar på ett dugg. Jag har inte ont i det, men det är stelt och jag märker att när jag kör på så blir det ännu stelare. Men som sagt, ont gör det inte så just nu räknar jag med att det kommer fixa sig och det är bara lite överansträngt.
Ja ungefär så är läget och detta marathon springer vi helt utan prestation – utan enbart på pannben, många tidigare mil i benen och med en trygg erfarenhet att ett marathon är ett marathon och det finns ett gäng andra saker som är värre.
10 kommentarer
Det där fixar du fint Sara, precis som du skriver. Jag håller tummarna för att knät inte trilskar bara och att du får njuta av stämningen i Dublin.
tack tack anna!
Det enda som kan stoppa dig är smärta av den dåliga sorten, så jag hoppas verkligen att den uteblir. Jag tror ni kommer att få skitkul. Och den där ölen efteråt alltså… 😀 Jag drack en öl per mil efter en mara en gång. Det gick oväntat bra!
hahaha kul ölstrategi!
Det kommer gå bra trots att förutsättningarna inte varit optimala för ngn av oss. Jag börjar känna mer och mer att det inte spelar så stor roll vad jag gör nu för det är så kort tid kvar. Vi går dit, startar, tar oss i mål och kommer säkert konstatera att man aldrig gör om det utan att förbereda sig annorlunda. Men tänker att man ändå kommer skratta åt resan och minnas den länge 🙂
ja. ser fram emot ölen! och room service! och allt annat kul!
Hoppas det ordnar sig med knät. Och jag är säker på att ni grejar loppet med bravur!
tack! 😀
Hoppas att knät slutar spöka. Du kommer att få en fin mara i Dublin och fixa det galant!
ja det här med spöken alltså. ogillar!