Häng med på en dag i Stockholm

Idag hade jag en maxad dag i Stockholm. Det var en sådan där dag då man ska hinna med att träffa alla och som är minutiöst planerad. Jag älskar sådana dagar, men det är tur att inte varje dag är just såhär. Men – häng med från början!

Jag vaknar kl 06.30 och vet inte vad jag ska ta på mig. Garderoben är full med grejer men inget passar för dagen – eller ihop. Det får bli ett par vita byxor jag hittar långt in som jag köpt från Gap i USA, en vit blus från Indiska och en randig cardigan från Calvin Klein. Jag har tappat bort alla mina hårnålar så håret är lite på sne men så får det vara.

Kl 07.45 träffar jag Katta på Café Pascal vid Odenplan. Jag är 20 minuter tidig eftersom jag fått för mig att vi ska ses redan halv åtta, men det gör inget. Jag beställer surdegsfralla med ägg, en latte och en morotsjuice med ingefära. Vi sitter där i nästan två timmar och hinner beställa in en kaffe till. Efteråt är jag pepp på det mesta och vill förverkliga de planer vi har i vår.

Kl 10.30 promenerar jag nedför Västmannagatan för jag har en tid inbokad på Puder som gör ögonfransförlängning. Hit har jag gått i många år nu; en gång varje månad oavsett vad jag bor. Ullis är världsbäst.

Direkt efter att jag varit på Puder promenerar jag en kilometer bort för att ha ett möte inför kul saker som händer i höst och som gör att jag är så pepp inför alla de dagar som kommer. Men mer om det senare, för strax efter kl 13 möter jag Annika mitt på Regeringsgatan.

Jag ville bjuda henne på lunch och eftersom Burger & Lobster har stängt så får det bli ett bord på Sturehofs uteservering. Jag beställer räksallad och vi skålar i champagne och satt där sitter vi till klockan blev 15.30

Solen skiner och eftersom jag bjudit Annika på ett av mina Stockholmstips vill hon bjuda mig på ett av sina; så hon tar med mig till takterassen på Kulturhuset. Jag tar en latte med tjusig utsikt över city och Annika dricker virgin mojito. Det gör jag med sedan eftersom jag blir så väldigt törstig.

Kl 16.40 sätter vi fart mot söder, för vi har en pressvisning att gå på. Världens kaos möter oss i tunnelbanan och vi är nästan fast eftersom mängden människor gör att allting står prick still i alla uppgångar. Vi försöker ta en buss istället men det är panikvarmt och biltrafiken står still så chauffören tycker att vi skulle gå istället. Som ett lemmeltåg går alla Stockholmare längs kajkanten vid Slussen och vi fortsätter med strömmen.

Kl 17.30 kommer vi äntligen fram till Pompadour där Röhnisch ska hålla en pressträff. Vi är bara en halvtimma sena och fyller på glasen med Pellegrino och svalkar oss i dörröppningen medan vi spanar på lite höst- och vinterplagg.

Runt kl 18.30 är jag tvungen att lämna minglet och åka hemåt för att packa ihop väskan och plocka med min sambo och sätta oss i en taxi mot Bromma flygplats. 90 minuter senare är vi incheckade och klara och alla mina MacBooks (jag reser alltid med två) hare gått genom säkerhetskontrollen.

Medan solen går ner lyfter vårt plan mot bästkusten och Halmstad och när det blir midnatt har jag precis lagt mitt huvud på kudden.