I sommar ska jag och Annika springa Jämttriangeln. Hur svårt kan det vara liksom?
Jämttriangeln är en klassisk vandringsled som går mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Sträckan är några kilometer från 50 och man brukar gå den i tre etapper med två övernattningar. Vi tänkte först springa den med en övernattning, men sedan blev vi snåla (det är långt ifrån gratis att bo på fjällstation) och tänkte att va fan – vi springer väl allt på en gång då.
Det hela känns rätt så görbart även om det alltid är vanskligt med terräng för det tar alltid längre tid än man tror. Det är lite drygt 60 dagar tills det är dags och även om jag inte sprungit mer än ett marathon sedan förrförra sommaren (då jag sprang mer än 50km på Tjejmarathon) så är jag inte så rädd för distansen i sig. Mitt distansrekord ligger på 8 mil så jag har rätt bra med marginal innan jag tycker att det är långt på riktigt.
Däremot har jag faktiskt mycket enklare att springa asfalt än terräng. Min kropp beter sig i vanlig ordning tvärtom för hur det borde vara. Terräng är ju skonsamt och asfalt hårt? Yeah right. Mitt ena knä (jag glömmer alltid vilket) brukar alltid protestera efter dryga 2 mil terränglöpning och visa tydliga tecken på överansträngning. Men med lite prehab och terränglöpning inför det stora äventyret så ska nog det där ordna sig också. För hur var det nu – hur svårt kan det vara?
12 kommentarer
Vad kul det låter! Jämtlandsfjällen är himla mysigt <3 (men gör sig egentligen bäst på vintern tycker jag – nått för dig & snöskorna?!) Men tips, missa för guds skull inte att starta med frukost på Storulvån, kungligt!
aha, då förstår jag 🙂 vilken lyx att ha det så nära! ni får ta en dagstur till blåhammaren – tur och retur – istället 😉
Det där är något som jag ser fram emot att få göra någon gång i framtiden men det lär inte ske i sommar. Hoppas att ni får fint väder för då är det inte alls någon omöjlighet att komma runt på en dag, svårare är det när det är blött för då måste man söka nya vägar överallt (särskillt i “träsket” där leden drav iväg upp mot blåhammaren). Vi vandrade hela triangeln i juni 2012 och då var det fortfarande riktigt mycket snö så att vi gick på skaren vid blåhammaren och fick vada i jokken på vägen ner mot storulvån.
Coolt! Och spännande och såklart kommer ni fixa det galant!
Emma: vi har bara 4 mil hem så vi sover hemma – men jag har hört att Blåhammaren ska vara fantastiskt!!
Åh vad roligt! jag ska också springa triangeln om än uppdelat på tre dagar med två övernattningar.
Om jag får ge er ett tips så hade jag lagt min övernattning på blåhammaren istället för storulvån sista natten. (jag antar att ni behöver övernatta en natt på vägen tillbaka oavsett eftersom ni har svårt att hinna med tåget och nog inte vill köra direkt efter 47 km 😉 ) Då blir sträckan ca 35 km – storulvån – blåhammaren och så sparar ni de sista 12 km tillbaka dagen efter och hinner bra i tid till eftermiddagståget och bussen från storulvån. Inte för att jag tror att ni inte klarar hela sträckan på en gång – det kommer gå alldeles utmärkt! – utanför för att MATEN på blåhammaren är alldeles fantastisk! trerättens med gudomlig utsikt och bara alldeles underbart 🙂 gå inte miste om det 😀
Det vill jag också göra någongång. Det blir säkert kul. Och jobbigt..
Jag är mycket imponerad! Så häftigt att springa så långt!
Det där låter ju hur kul som helst! Att springa i terräng är för mig som att äta energigel (tror jag, har dock aldrig smakat). Jag känner mig lätt och snabb. Så fort jag kommer ut på asfalt eller grus så är det precis som om energin tar slut och benen väger plötsligt dubbelt så mycket. Lycka till med förberedelserna! Kram
Alltså jag är likadan! Hur svårt kan det vara? Så har jag nog tänkt inför varenda större lopp jag sprungit/cyklat/skidat osv. Sen står jag ofta där och svär lite under tiden (utom Vätterrundan, det var bara sjukt roligt från start till mål) men det hindrar mig inte från att fortsätta tänka likadant nästa gång. Jag har det till och med med mig när det gäller att föda barn. Hur svårt kan det vara? Tror det är en himla bra inställning i livet!
Schysst inställning! Den kommer ta dig hela vägen!