Igår hade jag en rätt kass träningskväll. Jag hade tänkt mig backintervaller men kom hem efter uppvärmningsrundan. Jag kunde inte förmå mig att springa uppför några backar.
Idag var jag mer pepp och körde dessutom en no choice workout. Jag körde bilen till Ullåstugan halvvägs upp på berget och parkerade den där. Sedan sprang jag ner till E14, vände – och tog mig uppför. Att säga att jag sprang uppför är en överdrift. Men, jag höll koll på tiden på vägen ner och på vägen upp och trodde att det skulle vara en större diff. Det kan i och för sig bero på att jag är en långsamlöpare utför.
Jag gjorde premiär i sommartights och fick ångra det bittert. Jag har nog aldrig frusit om låren så mycket som jag gjorde idag. Bot och bättring, än är det kallt ute. På vägen hem visade termometern på -4.5 och det blåste snålt om näsan. Jag fick en fin solnedgång på vägen ner, men på vägen upp var det bara blod. svett och tårar. Minus blod och tårar.
1 pass avklarat. 29 kvar innan april är slut.
5 kommentarer
Så KUL att läsa om sin egen by, nu blir jag supertaggad inför kvällens längdåkning . tack 😀
Riktigt smart och starkt jobbat!!!!
Smart sätt att få till lite backlöpning när suget inte är på topp =) Dina bilder är ju som alltid helt underbara. Jag vill verkligen till fjäll och berg NU 🙂
Upp&Hoppa: det var rätt många plus på byn idag
Men fy för sommartights i minusgrader! Själv tar jag inte fram dem förrän det är typ tio plus! Men väl sprunget med backe i blick!