Jag läser fina ord om att det räcker. På många ställen. Men precis som hos Skäringer så har jag lite svårt med trovärdigheten. Också hos mig själv. Det känns väldigt tudelat om att skriva om att vara nöjd som man är och samtidigt lägga ut den finaste bilden på sig själv som man hittar. Likaså kan jag tycka att det känns märkligt att läsa om dissen av bilder med hårda magar hos andra – av tjejer som samtidigt står i shorts och sport-bh på headerbild.
Det är klart att det inte är sådär svartvitt. Allting är ju egentligen rätt så grått. Men ska man övertyga andra så måste man nog vara rätt tydlig och medvetet svår att missuppfatta. Barn gör inte vad vuxna säger. Barn gör som vuxna gör. Det gäller för övrigt rätt mycket den övriga befolkningen också, i olika sammanhang. Men ibland är självinsikten frånvarande och vi undrar varför inte alla andra gör som vi säger när vi ju säger det så ofta.
Jag tycker att det finns fantastiska förebilder i det här med förhållandet till sin egen kropp. Betty som driver B-Room är en av dem. Lena en annan. Sara en tredje. Och det finns såklart många fler. Det jag tycker att dessa tjejer gör är inte så mycket predikar om hur vi som lyssnar ska tänka – utan genom vad de själva gör. För mig är det den största inspirationen av alla: action. Inte ord.
16 kommentarer
Tusen tack för din länkning och dina ord om trovärdighet, Sara. Det gör mig otroligt glad! Skickar en drös kramar från Sörmland till Åre!
Åh, men Sara!! Jag <3 dig så mycket! och du om någon borde vara länkad i det där inlägget 😉
Bra skrivet (igen en gång)! Även om jag också känner ibland att det får räcka så kan jag bli lika irriterad när nån säger ifrån och gnäller på dom som lägger upp sina mag och spännis-bilder. Speciellt när samma person ändå inte står bakom sina ord med hur hen agerar. Ska man ryta till måste man väl också “walk the talk” eller hur man nu säger. Vad blir trovärdigheten om man en dag fördömer magbilder och en annan dag lägger upp en bild på sig själv med samma budskap. Jag är egentligen irriterad på alla som dömer folk överlag.. Vad har man för rätt att göra det egentligen? Att ifrågasätta är bra men att skriva ut att en sak är dåligt bara för att man själv tycker det är fel tycker jag. Det är aldrig svart och vitt. Jag tycker dömandet framkallar lika mycket ångest som magbilderna. Hur ska man få vara utan att man gör något fel?
Många bra synpunkter. Det jag kan tycka känns hetsigt inom bloggvärlden är den ständiga jakten på lycka, att hela tiden maximera och optimera livet. Visst det är ju jättebra att sträva efter att må bra och leva det livet man själv vill men jag tycker det blir lite för mycket. kan det inte vara ok ibland att livet bara rullar på? Har människor tidigare ständigt strävat efter att alltid vara lyckliga? Jag tror inte att lycka är ett tillstånd utan små glimat i en annan kanske rätt så neutral vardag. Flummar iväg lite kanske, men ditt inlägg fick mig att tänka till! 🙂
Precis det där du skrev i första stycket i inlägget håller jag sååå mycket med om. Jag känner inte henne den där PT:n som skrev det där om att nu får det vara nog igår på facebook….hon är säkert sund och cool….Men för mig blev det fel när jag gick in på hennes blogg och såg den där headern….det fina budskapet i hennes text satte sig liksom på tvären då….practice what you preach, tänkte jag. Sen var det lite lustigt att de som superdupergillade hennes inlägg på FB faktiskt är några som jag vet brukar lägga upp hur mycket instagrambilder som helst på vad det äter och hur deffad de är just nu….och då tänker jag: hur medvetna är vi som jobbar med träning och hälsa om hur vi “beter” oss då?….Håller med föregående kommentar om att det pratas så mycket om att “nej men jag gör det bara för funktionen” och att det kanske är lite BS….klart som tusan om man inte är elitidrottare då att man vill se bra ut och känna sig snygg…och det tänker jag väl är okej….men måste man “fläka” ut sig här och där för det? Då handlar det för mig om något annat än träning och hälsa…
Lite så tänker jag. Tack för en inspirerande blogg. Läser den nästan varje dag.
Så väldigt bra skrivet! Jag känner ofta att något skaver. Jag tycker träningsbloggsvärlden kan vara lite så ibland: Dels ska en endast se sin kropp som ett redskap, “nääähää’rå, jag bryr mej inte alls om hur kroppen ser ut, det är FUNKTIONEN som är viktig” fast det lyser ju ändå igenom att folk faktiskt gör det, bryr sej om hur de ser ut alltså, det gör vi nog alla.
Jag tycker så klart att det är bra att uppskatta sin kropp för vad den klarar, den är en fantastisk maskin men det är det svart/vita som känns..lite ja..inte som hela sanningen. Det är mycket grått också. Sen vet jag i och för sej inte om en ska underkasta sej det?
Amen. Riktigt bra skrivet Sara!!!
Bra där Mikael. Du har definitivt en poäng i det du säger. 🙂
“Likaså kan jag tycka att det känns märkligt att läsa om dissen av bilder med hårda magar hos andra – av tjejer som samtidigt står i shorts och sport-bh på headerbild.” – precis den tanken slog mig också. Det är inte samma sorts bilder men det sänder likväl ett budskap!
Jeg tror noen er nødt til å begynne, noen må være den første som viser virkeligheten. Da tør (forhåpentligvis) andre.
Klokt sagt, och jag håller med!
Jag tror att man som bloggare (eller annan typ av offentlighet, eller vad man ska säga) måste försöka se sig själv ur olika vinklar. Vilket säkert är skitsvårt. Men om man nu ska övertyga andra om en sak, så krävs det nog att man lever som man lär om man ska vara trovärdig.
Knepigt minst sagt, men värt att tänka på!
Det vore på något sätt skönare om folk slutade att fokusera så mycket på att byta ut och istället försöka komplettera saker. Att låta saker få vara kvar istället för att få bort dom, samt att försöka lyfta fram sånt som tidigare kom i skymundan. Det är nog lättare förövrigt att vara negativ än vad det är att vara positiv, känns så i alla fall när man kollar runt på Internet. Varför inte fokusera på det som man tycker om istället för att lägga så mycket energi på det man inte gillar?
Jävligt bra skrivet Sara. Jag är själv less på all predikan i bloggar o krönikor just nu. Kan inte de som gillar att exponera sina kroppar, oavsett hur de ser ut, bara få göra det. Hittar någon motivation i bilder på magrutor/kurvor/skratt/salladstallrikar/kladdkakor så är det ju toppen, utan pekpinnar från resten om vad som BÖR vara ok att lägga upp o motiveras av.