Puh vilken dag! Den har bestått av möten och hundpromenader om vartannat. Och nu på slutet har jag hunnit med några skidbackar så jag har faktiskt bara 12 kvar i min utmaning! Jag har också hunnit med ett härligt samtal med Ella på Island. Hon konstaterade att jag är en orosmänniska. Jag oroar mig för en massa saker. Jag borde sluta med det. Hur gör man? Eller är det kanske min drivkraft?
Ombytligt väder i Åre: snö, grått och sol. Men på min instagram (@sararonne) var det fluffigt om fötterna!
12 kommentarer
Njäe, stänga av helt är svårt. Kanske mer att komma till insikt och konstatera att detta kan jag inte göra något åt. Tanken kvar men ständiga oron borta.
Madelaine: jag tror jag grubblar mest i mitt eget huvud, men att det går väldigt mycket upp och ner. alla inlägg om livshälsa skriver jag ju väldigt mycket för min egen skull!
Känner igen mig, jag är nämligen också en orosmänniska! Tips mottages tacksamt på hur man slutar (eller iaf minskar) på detta 😉
Jag är likadan och jag önskar att jag liksom var lite mer cool 😉
Jag måste säga att det verkligen inte märks i din blogg att du oroar dig. Du verkar vara den där coola jag vill vara :).
Jag har som Ingmarie också börjat med meditation, ibland lindrar det lite, ibland inte alls. Det beror liksom på. Men jag mediterar ändå för att försöka stilla tankarna.
Jag tror man är lite som man är, på gott o ont. Men om man gör vad man kan, väger för och emot så försöker man åtminstone minimera oron.
Saras träningsblogg: ja, kanske är det ett mer rätt ord!
Anna: finns såklart 2 sidor på samma mynt. tur det! 🙂
Ingmarie: bra beskrivet!
Snorkkis: bra nyårslöfte! stängde du bara av?
Johanna: typ allt och inget: åldrande, pengar, karriär, ärenden som ska göras, stort och smått. 🙂
Em: det är sant – finns nog många olika typer av oro!
Jag oroar mig med för allt. Men det märks inte när man läser din blogg med allt du gör. Det verkar inte hindra dig att prova nya utmaningar såsom i arbete o äventyr. Jag känner att MIN oror hindrar mig att prova nya utmaningar inom arbete och resor. Så jag tror att DU kommer att lösa detta. Trevlig helg
Det märks aldrig i bloggen att du oroar. Vad är det som oroar?
Ja det är inte så lätt. Jag gav som nyårslöfte för två år sedan att inte oroa mig över saker jag inte kan påverka. Och det löftet har faktiskt fungerat, lite i alla fall. Bra början, och befriande att tänka så.
När oron tar över och stjäl energi tror jag den är av ondo men när den hjälper en att få ändan ur vagnen “and do something”. 🙂
det handlar, som vanligt, om balans. 🙂
Jag har funnit att meditation är ett bra hjälpmedel när det tippar över åt ena eller andra hållet. 🙂
Kram
P.S. Vad fin bloggen blivit. Enkel & fin. Precis som du! ÄVEN om du grubblar 🙂 D.S.
Ja hur får man stopp på alla tankar? Lättare om man bara gjorde utan att tänka så mycket. Men jag tror att det också är en bra egenskap Sara 🙂
Kram & trevlig helg!
Jag är definitivt också en orosmänniska…eller kanske snarare en grubblare 😉