Just ja, det finns regn här i semesterparadiset också. Vaknade till droppar på rutan och fick tänka om. Rörlighetsträning på gräsmattan blev för blött men jag öppnade dörren och mjukade upp ryggen med sjön som utsikt och fågelkvitter som sällskap. Och sommar i P1 med Maja Ivarsson från häromdagen.
Jag tycker att Linus Johanssons rörlighetsövningar som han presenterar på sajten Din Träning (synd att man inte kan direktlänka till respektive övning bara – det hade varit lite mer internetfunktionellt – men klicka här och välj “rörlighet” som träningsform), är bra. Jag brukar välja ut några stycken och göra 10 av varje. Så jäkla kul med rörlighet är det nämligen inte – däremot nödvändigt. Och i mångt och mycket tycker jag att “rörlighet” passar mig bättre än ren och skär yoga.
3 kommentarer
Jag håller med, rörlighet kan vara rätt trist. Det är därför jag gillar yoga, då får jag något mer än “bara” rörlighetsträning. Jag får mental träning på köpet, så ser jag på det och allt som oftast lite träningsvärk. 🙂 Men sen är jag ju yogaintruktör också. Du har härmed en stående inbjudan att yoga med mig på Studio S när du ha vägarna förbi Lund-Malmötrakten (närmare bestämt Staffanstorp).
Jag brukar använda mig av övningarna på dintraning.se i vissa av de pass jag lägger upp själv. Om man vet vad övningen heter och googlar den så hittar man direktlänkar, t.ex. här: http://www.dintraning.se/ovning/494/Balrotation-Pinne.html (om det var så du menade).
Tack för en härlig blogg!
Tufft att köra rörlighet som pass i sig. Precis som du tycker jag det inte är sådär jättekul. Det jag har märkt fungerar bäst för mig är när rörligheten smygs in i “vanliga” pass. T.ex. en viss dynamisk stretch mellan vissa styrkereps. Eller helt enkelt styrkeövningar där även rörligheten utmanas. Som i livet på riktigt 🙂
Vad fint ni har det!!