GRIT Strength

Inte många timmar efter jag gnällt lite på gruppträningen befann jag mig åter i en gruppträningssal. Tadaa!

Jag tränade GRIT Plyo för några veckor sedan (min snabba åsikt: kul klass men man kunde ha skippat styrkedelen på slutet och låtit oss fokusera helt på konditionen) – nu var det dags för GRIT Strength. 30 minuter kort klass med fokus på styrka. Jag dör av tristess under bodypumppass men 30 minuter känns kort och mentalt enkelt och hinns med på en lunchpaus om man måste snabbt tillbaka.

Vi fick lassa på massa mer vikt (jämfört med pump) och körde “bara” typ 16 reps per set. Mellan övningarna gjorde vi en del pulshöjare som lite burpeevarianter och sådant. Bra grej om man har 30 minuter på sig. Bra grej för mig eftersom den här sortens gruppträning är något jag bemästrar. En benböj är inte “enkel” som instruktören uttryckte sig – men jag vet hur man gör eftersom jag gjort hundratusen benböj med varenda PT jag tränat för. Typ. Och eftersom jag känner mig säker i det här sammanhanget så vågar jag träna i det tempo som känns rätt för mig. Jag gör inte benböjssinglar med massa vikt på axlarna. Punkt.

Det var en befrielse när instruktören senare sa att man ska ha en sådan vikt att man orkar 8 reps – sedan är det ok att vila och gå på det igen. Man vågar sig på tunga vikter på GRIT Strength alltså.

Tummar upp för GRIT från mig. Även om det är Les Mills som jag gissar att många av er fått för mig att jag ogillar. Se – jag är en nyanserad åsiktsmaskin!

Ett par ord om nya skon AdiPure från Adidas som jag premiärtränade i idag. Den skon får 3 fötter av 5 möjliga. Sulan är tunn men hård och ger mig ingen följsam barfotakänsla. Den är snarare lite stabbig och kantig. Då gillar jag Adidas Adizero Supreme mycket bättre. Mjuk och följsam och den klapprar inte mot golvet när jag går. Jag får liksom ingen barfotakänsla av klapperiklapp.