Jag har landat hemma i Stockholm en snabbis. Efter att ha packat in våra grejer i lägenheten stack Grabben iväg på 10 000-meterstävling på bana på Stockholms Stadion och jag kilade ner till kvartersgymmet SATS Fridhemsplan för lite spinning. Benen känns cykelpigga! Imorgon åker jag vidare mot Dalarna och Cykelvasan. Jag har fått en dipp i peppen men hoppas få till lite bra känslor inför 94 km i Vasaloppspåren i alla fall…
Att anlända till Stockholm oavsett färdsätt är alltid en chock. Åker man tåg, flyg eller buss hamnar man ofta på Centralen och det är typ Stockholms sämsta ställe alla kategorier. Åker man bil, som vi gjorde idag, hamnar man på Essingeleden. Ungefär lika illa. Från traktorer på landet till typ fem filer och kaos. När jag återvänder till Stockholm från “landet” (oavsett geografiskt håll) vill jag landa mjukt. Kontrasten är chockerande nog. Jag älskar Stockholm, men ogillar allt det hårda. Imorgon bitti har jag nog vant mig.
6 kommentarer
Åh, känner precis samma sak! Att åka in från skärgården är i alla fall lite bättre, Strömkajen är mer mjuklandning att komma till än centralen… 🙂
Centralen är verkligen sämst! Särskilt med alla ombyggnader. Och Essingeleden – den går ann när det är fem filer, men med ombyggnaderna är det ju typ två som är öppna! Kaos.
Skickar pepp. Till dig inför cykelvasan alltså.
Välkommen hem! 🙂
Fiiin Bild!
Hej Sara! Kul o se dig idag!
håller helt med, man blir lika chockad varje gång. Trumhinnorna fladdrar av alla höga ljud och själen darrar av all aggressivitet.