Igår fikade vi med Ingmarie – vilket ju kan tyckas vara en konstig grej att göra när ett gäng träningsmänniskor ses. I morse var ordningen återställd för då sågs vi under ett löppass istället. Ingmarie visade oss en av hennes favoritrundor runt Sperlingsholm och jag säger wow – tänk att jag bott här nere på halvtid under 4 år och inte sprungit där förrän nu! Den “hemliga” stigen nere vid Nissan var magisk!
Tänk att Halmstad bjuder på så himla många vackra ställen att springa på – och så fina cykelvägar att välja och vraka bland. Och att här dessutom finns hav och goda simmöjligheter. Plus väldigt många gym. Vad saknas liksom? Jo, kanske några vettiga jobbmöjligheter förstås. Och alla mina kompisar från Stockholm. I övrigt är Halmstad mer än komplett och nu flyger dessutom Kullaflyg mellan Halmstad och Stockholm…
Jag har bestämt mig för att jag ska testa att springa lite mer med pulsklocka – med start typ idag. Jag började ju träna med pulsklocka igår egentligen – fast det var på cykel och där har jag mindre koll på hur jag ligger till i puls. I löpningen är jag mer hemma och vet när jag känner mig trött och ungefär var jag ligger i puls – men det är ändå kul att få det svart på vitt.
Jag har en Polar RS400 som jag haft i evigheter och den känns rätt så omodern så det var länge sedan jag använde den. Jag har också min Nike+ med gps men den har jag inget pulsband till. Jag har fått låna en M5 från Suunto så det är den jag kör med nu. Det ska vara som att nästan ha en PT på armen. Den föreslår framtida träningspass utifrån det jag tränar just idag. Efter min cykeltur igår tyckte klockan jag skulle vila i 50 timmar för att återhämta mig men tja, jag körde ju i morse också.
Hur som helst, morgonrundan tog 80 minuter och jag hade en snittpuls på 171/81% (max på 185/88%). Det var ingen mysjogg direkt. Eller jo, det var det ju på ett sätt. Ingmarie är himla mysig och det var fantastiskt roligt att springa och lyssna till henne och lite nu och då slogs jag av att där sprang jag i skogen tillsammans med en av Sveriges absolut största löparstjärnor och hur jäkla coolt var inte det! Men åter till pulsen: 82% känns som en bit under tröskel (tröskelpuls är för övrigt den puls som jag tycker är mest svår att få kläm på) men det är ändå en intensitet som är jobbig – särskilt under 80 minuters löpning.
För en kontrollanhängare som mig så är det faktiskt motiverande att ha en siffra på armen så att jag vet att känslan i kroppen är “rätt”. Men det kräver ju att min maxpuls stämmer. Jag har uppskattat min maxpuls utifrån träningspass som gjordes 2006 då jag efter en lätt löprunda maxade uppför en lätt uppförsbacke. Då hade jag 200 i puls och så lade jag på typ 10 slag till när jag uppskattade min maxpuls. Men huruvida det där stämmer exakt, ja det vet jag ju inte. Visst skulle jag kunna göra ett maxpulstest, men det går till på ungefär liknande sätt som när jag själv uppskattade den, och jag måste motivera mig till fullständig utmattning just där och då. Det är ju ingen exakt vetenskap direkt. På så sätt är mjölksyratest mer kontrollerade eftersom det görs med blodprov.
För att bli bättre på att springa ska jag springa flera hårda pass i veckan och minska ner på mysjoggandet. Jag är extremt bra på att mysjogga 5-8 km i 75%-tempo. Nu när jag har en hjälpreda på armen så blir det förhoppningsvis roligare med intervaller. Det ska bli intressant att sticka iväg på norska superintervaller med pulsklocka för att koppla pulsen till känslan i kroppen.
13 kommentarer
Spännande! jag har skitsvårt att få upp pulsen upp mot 80 % på cykel – om det inte är uppför. Störigt, flr jagf vill ju cykla tuffa intervallpass också på slät mark.
Karin: jo jag förstår vad du menar för jag kommer just från avdramatisera-perspektivet – MEN för en gångs skull så vill jag ha puls som verktyg. jag är dock rätt säker på att min uppskattning är rätt bra – och jag tycker att pulsen är en bra påminnelse. 🙂
kul att du nämner just pulsträning! jag har precis avslutat en pulsutbildning och har helt avdramatiserat siffror för maxpuls osv, att gå på anstängningskänslan i kroppen är vad vi fick lära oss och jag är helt med på det. Så fort vi slänger bort sifforna så släpper vi även prestationsångesten. bara DU kan ju känna hur jobbigt det är i din kropp.
Nu drog jag nog iväg från ämnet men.. 🙂
MVh K
Maria: håller helt med
Ida: det kan vara bra att ha som guide…så mkt mer behöver man inte göra. eller jo, man kan ju jämföra sin utveckling också – se hur mkt snabbare man blir fast pulsen är densamma t.ex.
Bodycomf: man kanske kan göra både och? 😉 den sa att jag skulle vila 50h efter cyklingen. så nästa inplanerade pass, efter cykeln i lördags, var på tisdag. måste hem och kolla vad den säger just nu… har den inte på armen
Jonna: ja!
Ingmarie: miljarder tack själv – så roligt att höra dig berätta om alla ställen!
Ida: förmodligen en god idé! k har gjort dem och det verkar bra!
Jag har också planer på att träna seriöst efter pulsklocka. Men jag tänkte göra laktattröskeltest och lite så först 🙂
För min del är pulsklockan bara till nytta vid tröskelpass. Och då behöver du ju veta din mjölksyratröskel. Andningen går att använda istället – tröskelandning är djup, regelbunden andning, men går man efter andningen kan man ju skippa pulsklockan 🙂
Miljarder tack för att jag fick hänga på er och för att ni stod ut med (?) mitt pladder.
Tror det kan vara en jättebra grej att köra med pulsklocka. Absolut värt att testa!
Hoppas hemresan gick fint.
Det enda jag normalt tycker pulsklockan är bra till är just tröskelpass. Men då måste man ju veta var tröskeln är. Har man inte gjort mjölksyratest kan man istället för puls använda andningen som riktmärke – riktigt djup regelbunden andning brukar jag kalla tröskelandning och den kommer ungefär vid mjölksyratröskeln. Men själv använder jag just nu bara pulsklockan för att springa tillräckligt långsamt (läka skada) och det är boring.
Åh jag vill också träffa Ingmarie! Och dig med, Siljan runt! 😉
Jag sprang nu ikväll, skulle testa maxfarten på 5 km. Men blä!!! Jag “mysspringer” hellre två mil än pressar mig på några kilometer. Guuuud va jobbigt det är!!! Men nu kan det bara bli bättre 🙂 Skulle gärna ha en PT på armen, men får nöja mig med min Polar. Vad sa klockan efter dagens pass då? Hur länge tyckte den du skulle vila? Och vad föreslog den för nästa pass? Häftigt!!
åh vad spännande! Jag fick en pulsklocka i födelsedagspresent och sprang för första gången med den igår. Sprang korta intervaller (så fort jag kunde mellan tre lyktstolpar, sakta mellan två), kanske fem i rad, och försökte läsa ut någon slags maxpuls efter det. Men det är svårt! Och jag har inte riktigt förstått vad jag ska göra med informationen ännu heller… Om du hittar bra upplägg på intervallträning och andra joggingpass med pulsklocka får du berätta om det!
Du kanske skulle göra ett mjölksyratest? Själv känner jag rätt väl när jag är över tröskeln. Jag brukar kalla det för “tröskelandning” – en slags rytmisk djupandning som kommer en bit in i tröskelfarten. Enligt den superenkla maxpulsformen 220-ålder (som jag inte tror på) så borde ju maxpulsen sjunka med ett slag per år – alltså har du tappat 6 slag sedan ditt test 2006 🙂
Nu blev jag ockå sugen på at träna mer seriöst med min pulsklocka! Dock tror jag mysjoggarna är viktiga just för att behålla glädjen i träningen. Att det inte behöver vara så blodigt allvar jämt 🙂