Jag har enormt svårt att träna mitt på dagen. Känslan infinner sig sällan. Ni vet, den där träningsglädjen. Särskilt inte när man är i en storstad. En stad är sällan i träningsmode mellan 11 och 16 till exempel. Då är det en helt annan känsla som ligger som en filt över allt och alla.
Därför var det ohyggligt svårt att byta om strax efter lunch (läs: frukost) för att komma ut på en runda. Blev lite gladare när jag såg att det var sol ute och tänkte att visst, det kan vara skönt att springa i solsken.
Men det var fan inte enkelt.
Jag började försiktigt och gick Narvavägen ner till Djurgårdsbron. Tog vänster och följde kanalen och började springa så sakteliga. Såg några fler svartklädda löpare och många, många svartklädda konferensmänniskor. Sicksackade mig fram i början och tänkte att det minsann inte bara är barnvagnar som envisas med att gå i bredd. Vid ett tillfälle hade jag 2 dunjackor framför mig som var så breda att de tog upp hela gångvägen där de gick bredvid varandra. Personerna i jackorna var inte tjockare än vanligt folk.
När jag kommit förbi det gröna dagiset och skulle springa över till andra sidan vattnet så var bron avstängd. Mitt latmaskhjärta suckade medan löparhjärtat jublade. Så jag sprang vidare i jakt på nästa bro och försökte tänka att det i alla fall var skönt med solen.
En timme senare var jag hemma igen, kall ända in i själen även om löparhjärtat glöder. Ju jobbigare det känns innan man kommer ute – desto bättre känns det efteråt.
9 kommentarer
Jag älskar att träna mitt på dagen! Det är ju ett fantastiskt avbrott i jobb/plugg.
Åh vad härligt att få till ett löppass i solen mitt i veckan!! Lyllos dig!
Kör nog inomhusträning ett tag till i väntan på våren
Starkt…jag frös för mycket och gömde mig på ett löpband istället…
Låter härligt tycker jag! Det är underbart att träna dagtid, bara man slapp göra det redan på morgonen efter dagislämning. Helst skulle jag träna mellan 11-14 men nu är det oftast 09.20 för min del. Då har kroppen inte rikitgt vaknat men det är ändå inte före frukostträning.
Nice! Och de där Nike tightsen är grymt bra, brukar snylta pa min mammas par 🙂
Erika: det var inte om anklarna jag frös. haha. och jag frös bara på slutet.
Erika (igen): haha vi är verkligen heeeeeelt tvärtom
Mäh! Jag skulle älska att kunna träna dagtid, eller möjligen hinna på morgonen innan jobbet. Efter en hel dag på jobbet är man trött och seg och den tidigare motivationen brukar vara mig avlägsen -ständigt detta motarbetande. Tänk bara att kunna träna ute på vintern, när det är ljust!
Inte konstigt om du frös, ser ju ut som att du har korta strumpor och bara ben?!?!
Det är vinter!! 😉
Ses på lördag!! 😀
Kram Kram