Det blev after work i eftermiddags i form av spinning. Det var inget pass som går till historien men jag var nöjd med att bara få trycka på lite. Jag hade lite träningsvärk i benen sedan tidigare men inget som märktes under passet.
Av alla de träningsformer jag utövar är jag nog bäst på spinning och det är ju rätt så typiskt. Hur tävlar man i det liksom? Hur jämför man sig?
Jag vet att jag är bra i spinning men med det menar jag inte att jag är bättre än någon annan – jag är helt enkelt bäst i spinning i tävlan mot mig själv. Förstår ni hur jag menar?
Det finns ingen aktivitet där jag har så lätt för att pressa mig själv till sjukt höga nivåer. Där jag kan fortsätta köra på trots att benen är iskalla av mjölksyra. Där jag inte behöver särskilt mycket återhämtning för att kunna köra på igen. Där jag ler och trivs med en puls som tickar på i över 90% av max.
De där känslorna är svåra att bemästra i alla andra aktiviteter jag tar för mig. Jag har till exempel löptränat på samma motionärsnivå som de flesta andra motionärer i åratal men jag blir aldrig bättre. Jag ler inte alls när pulsen pyser över 90% och benen dör alltid före det att de blir kalla med mjölksyra. Då har jag för länge sedan havererat och ligger med maximalt expanderade lungor på marken.
Bild från november
8 kommentarer
Förstår vad du menar och jag håller med dig, jag är också “bäst” på spinning 🙂 apropå det ska jag gå en instruktörskurs i spinning i april, ska bli jättekul 🙂
Jag förstår vad du menar men är precis tvärtom. Kommer aldrig upp i nån puls på sninningpass. Får alltid mjölksyrestinna ben innan. När jag springer kan jag däremot pressa mig hur hårt som helst och känna att jag verkligen tar ut mig.
Ler igenkännande.
Då borde det väl passa perfekt med instruerande som jag vet att du funderat en del på och skrivit om; då kan du ju mäta dig med dig själv, göra förbättringar, och känna framsteg + ev. bakslag.
Super fin bild på dig också 🙂
Det kan ju var så att när man springer så bär man på sin egen vikt. Och så tror jag inte att maxpulssiffrorna är likadana i de olika sporterna. Man måste nog göra ett test för varje gren, för att få fram mest rättvist resultat på klockan. Det kan ju även ha att göra med glädjen att köra i ett gäng, där du gör som du blir tillsagd…. När man springer är det så mycket annat som man måste tänka på själv och lägga energi på. Man kan inte riktigt bara köra på.
Jag fattar vad du menar. Jag håller med, du är bäst;)
Du är också bra på att sätta ord på något många andra säkert delar med dig:) Det är en väldigt skön känsla på att få ett kvitto på att man orkar jobba hårt. Jag uppskattar även den känslan när jag simmar, springer eller cyklar ute. Men trots detta är upplevelsen av ansträngningen på spinningcykeln annorlunda, kanske mer närvarande just i realtiden. Jag har reflekterat över det själv, det kanske är för man sitter stilla, ingen rörelse framåt. /kvällsfilosofen 😉
I hear you! Körde spinn puls där man hela tiden följer sin pulskurva på väggen bredvid sig, och precis innan nedvarvning var jag upp på 97% – och log samtidigt för det var en himmelsk känsla! 😀
Snygga vader!
Jag är inte en spinnare, för mig är det lite tvärtom. jag pallar inte att pressa mig til max i cykelform, jag hittar inte den mentala motivationen. Pulsen kommer aldirg upp i något som närmar sig max utan att det känns som om jag ska dö, i löpningen är det en annan sak, inte för att jag är särskilt snabb för det 😀 Haha.