Jag var i Göteborg en vända i eftermiddags för att kolla på en ledig kontorsplats. Som alltid när jag är i Götetborg kollade jag med River om han skulle på något kul pass och det skulle han. Han skulle instruera en RPM-klass som han ofta hyllar till skyarna sin blogg. Ok tänkte jag, it’s worth trying!
Det är inte första gången jag cyklar RPM, inte heller sista. Men jag kommer nog aldrig bli RPM-frälst. Precis som jag aldrig kommer bli glad i rutiner. Typ att alltid köra en viss träning på tisdagskvällar och en annan på torsdagsmorgnar. Kul för er som kan – se till att utnyttja det! Men själv måste jag variera mig vad gäller pass, instruktör, tid och dag. “Variation is the spice of life” kunde lika gärna vara mitt mellannamn.
River är så RPM-frälst att han lyssnat på den senaste releasen två dagar i sträck. Och jag tror inte att han överdriver när han påstår det. Under passet var det tydligt att varenda move satt där den skulle. Passet innehöll intervaller av alla de slag och former och visst var det kul men… tja, vissa SATS-klasser har något som vissa Sportlife-klasser inte har helt enkelt och det är svårt att sätta fingret på vad. Gemenskap, kanske?
PS. Jag tycker River är en jättebra instruktör – allra bäst gillar jag när han sätter ihop sina egna klasser… DS.
7 kommentarer
Hej!
Hittade via Emils länk.
RPM har sin charm som kräver att man ger den regelbundenhet och förstår smågrejjerna som man inte ser på enstaka besök. Men skulle absolut inte vilja köra BARA RPM, så ej heller BARA cykel..
Ang Sportlife kontra SATS, håller med Emil, ALLT beror på instruktören.
MÅSTE även reflektera kring Erikas kommentar – NÄR händer det?! förhoppningsvis ALDRIG då ett 60 minuters pass SKA vara 60minuter.. OAVSETT hur skoj man har.. 😉
Kul blogg!!
/J
Jag är inte heller så förtjust i RPM, men älskar “How far we´ve come” från senaste releasen. 🙂
Gillar inte heller riktigt RPM. För hattigt för mig. Dessutom hade jag aldrig själv velat instruera förkoreograferade pass, vill ju välja min musik och mitt upplägg själv!
Jaa, jag tror det är därför jag älskar Les Mills klasser, kontrollfreak till tusen :). Jag behöver rutiner, gillar att planera och organisera, och vill veta EXAKT vad jag har att vänta mig när jag går till gymmet. Allmänt skitjobbig alltså ;)…
Du skulle kollat med mig, jag körde för Matthew idag. Är inte jätte frälst i honom i vanliga fall men idag var det helt rätt! Helt otrolig känsla, fokusering och stämning!
Och han körde på i 10 extra min för att han inte ville sluta!! När händer nånsin det?!
Kom dit lite seg med träningsvärk och utan riktig träningslust men gick därifrån med världens största leende och inspiration för resten av året!!
Så nästa gång kan det vara värt att kolla med mig också… 😉
Jag kommer inte heller bli RPM-frälst (fast jag älskar rutiner). Det är för snabb cykling, musik jag ogillar, hetsig tempo mellan positionsbyten, motståndsregleringar och annat. Nä, vanlig cykling is the shit! 🙂
Kul att du kom! När man läser dina Pia-besök så låter det som att det är ett väckelsemöte du varit på. Kan tänka mig att det är liknande som när vi instruktörer cyklar på konvent osv. Men är det så på varje SATS-klass? Mycket hänger ju på instruktören och idag var jag inte bra. Sa samma saker och var tråkig. Men musiken och upplägget är som sagt sjukt bra i denna release, men det gäller ju att leverera det också. Det är ju det som är det svåra med RPM. Förra veckan var det gemenskap, faktiskt 😉 Fast Göteborgare kanske gillar generellt att “gå in mer i sig själv” under cykelpassen? Mitt mål är att skapa en “gemenskap” ;). Du får hjälpa till lite nästa gång! 😉