Jag var inte särskilt sugen på att springa ikväll. Klockan hade närmat sig 18-draget och den här tiden hör inte till mina bästa på dygnet vad gäller löpning. Det är liksom en ingentingtid. Folk ute är på väg till ställen. Hem från jobbet, till TV-soffan, på väg till uteserveringar och annat kul. Att jag också är på väg att göra något kul förstår inte riktigt min hjärna. Inte förrän jag verkligen är ute, när jag har tagit mina första löpsteg, är förståndet med på noterna. Det är ju detta jag gillar! Har huvudet glömt det?
Att jag dessutom planerade ett skönt distanspass gjorde hjärnans motsträvan ännu knasigare. Hur kan det inte vara kul att springa ett skönt distanspass i skogen?
Det var tur att huvudet ändrade sig. Lyssnade på kroppen och insåg sitt misstag. Tänk om huvudet fått bestämma. Då hade Sara suttit på balkongen med ett glas rosé i handen i en timma. Och det hade visserligen inte varit så pjåkigt. Men ännu bättre är det att först springa 60 minuter och sedan sitta på balkongen med ett glas rosé i handen. Eller framför GP-galan på TV, som det troligen blir.
Tidigare idag var jag på gymmet och körde 35 minuter bröst och mage. 3 set av bänkpress i 2 olika varianter, flyes och armhävningar och sedan crunches i lutande bänk och cc. De tog där de skulle! Imorgon vankas vilodag. Det firar jag med att baka biskvier. Och kokostoppar. Och white chocolate chip cookies. Och bullar med hasselnötsfyllning. Om jag inte hade jobbat med att skriva texter, anordna events, koordinera och projektleda eller syssla med kommunikationsfrågor i andra sammanhang hade jag velat bli konditor. Eller bagare. (Eller brandman). Eller i alla fall öppna ett café. Kanske blir det så en dag…
0 kommentarer
Man hinner som tur är göra flera saker under ett liv, kanske blir det ett café en dag! 🙂
Ja, du! Man kan aldrig veta vart man hamnar. Tur det! Man vet inte vart i livet man slutar och det kan man vara glad för. Jag tror livet blir tråkigt om man vet i förväg vad som händer i framtiden, mindre spännande och impulsivt!
Kram på dig!
Salta
@Lina: Jag håller med dig. Skulle nog vilja påstå att Saras blogg är bland de bästa motivationsbloggarna som finns. =) Jag har läst denna blogg i snart två år och kommer att fortsätta.
Så glad jag är över att hitta hit till din blogg! Har precis börjat på med att ut o jogga igen och dina inlägg peppar mig som tusan!
Tack!
Ehm…känner jag mig själv rätt så hade jag suttit med roséglas i handen utan att först ha tränat. Så svag karaktär har jag…
Josefin:
Kul att du läser!! 🙂 Ofta tycker jag att det känns jobbigt att komma iväg och träna. Att ta sig utanför dörren liksom. Men sedan, när jag väl är ute och igång så är det hur skönt som helst. Det gäller att plocka fram den känslan, och ta sig i kragen. Om du inte gillar löpning – testa att träna något annat. Finns massor av kul saker att träna och jag tycker att man ska träna det som är roligt. Tråkig träning är aldrig kul. 🙂
Snorkfröken:
Ja, smakar extra bra nu!!
Konstigt detdär att man inte alltid fattar vad man vill och vad man trivs bäst med… men tur att försvarsmekanismen kickade in och gav dig vad du ville ha 🙂 . Nu smakar säkert vinet extra gott!
läser din blogg varje dag. Intressant läsning och man får bra med tips. Dock är inte motivationen den bästa för mig alltid och den skulle jag vilja ändra på. Gillar att träna mycket, men löpning är inte riktigt det jag tycker om mest, skulle dock vilja att mitt huvud vill samma sak som kroppen egentligen vill 🙂