Om 6 månader är det julafton. Men det är inte det som det här inlägget ska handla om. Istället är det intervaller som ska avverkas. Som har avverkats. När Grabben kom hem fick jag med honom till Sannarps tartanbana. En finfin bana som vi hade alldeles för oss själva. Tillsammans med en gubbe som satt på läktaren och pratade i telefon.
Jag orkade inte med att springa 6 x 400 eller något sådant. Det är alldeles för jobbigt för mitt psyke. Tvärtemot vad ni alla tror är mitt pannben inte så tjockt. Inte när det gäller monotona saker. För att göra intervallerna på löparbana till en rolig historia valde jag att springa 200, 400, 600, 800, 600, 400, 200, 100, 100 meter. Under de första intervallerna kom jag upp i 85-87% av max. Från 800-ingen och hemåt kom jag upp i 90% av puls. Jag hade ingen bestämd tid för vilopauserna utan de fick vara så långa som de tog för min puls att komma ner till 130 slag – eller 62.5%. Det visade sig bli samma sak som 200 meters gångvila.
Jag försökte leta efter mjölksyran och ligga precis under den när jag sprang intervallerna, men det var inte alltid jag kände av den. Det kändes smärtsamt enkelt att komma upp i 90% utan att det kändes alltför jobbigt.
Är min uppskattade maxpuls för låg? Jag tror faktiskt inte det. Jag har aldrig nått min uppskattade maxpuls på 208 slag (jag är 27 år gammal, snart 28). Jag har skitsvårt att komma över 194-195 slag (94%), vilket gör att jag tror att min beräknade maxpuls är ganska rätt. Jag har ganska enkelt för att ligga på runt 85-90% utan att dö i varken kropp eller ben. Vad betyder det? Är arbetspulsen olika från person till person? Finns det ens något som heter arbetspuls? Jag kanske borde testa på absoluta maxintervaller för att se hur högt i puls jag kan komma. Det verkar dock vara väldigt mycket lättare sagt än gjort för min del. Jag är för feg helt enkelt. För lat. Hur ironiskt är inte det!
0 kommentarer
Jag är på! När kör vi?
@traningsgladje: Ja, just det. Jag körde ett spinning-puls-pass för en tid sedan och angav maxpuls 210. Jag var någon gång uppe på runt 90 procent och instruktören frågade om jag mådde bra? Det gjorde jag. Kändes som en promenad =) Men som sagt var, det är ju högst individuellt. Vet att min mamma har ett väldigt stort spann mellan vilopuls och max.
@traningsgladje: Om du med “fungerar som” menar att resultatet är att du får besked om vilka pulsintervaller du skall ligga inom för specifika typer av träning, så svar ja! 🙂
Se till bara att du får göra testet på löpband, om det är löpningen som är mest intressant att få besked om. Testerna är grenspecifika, men det finns tyvärr mindre nogräknade testare som kör allt på cykel.
@Fredrika & Katarina: så laktattest fungerar som ett slags maxpulstest, även fastän det inte riktigt är samma sak? Verkar ju skitbra. Nu ska jag meddela Anna detta. Haha.
Nej, precis som Katarina skriver behöver du inte maxa, du kan köra submaximalt test precis som jag har gjort. Du behöver bara komma över anaeroba tröskeln. Vad gäller % av maxpuls så är det individuellt och % av maxpuls använder man ju egentligen bara som mått för att man inte har de “riktiga” laktat/pulsnivåerna att tillgå. Jag menar alltså att för en person kan ett visst intervall ligga på säg 65-80% av maxpuls, medan samma intervall för någon annan ligger på kanske 70-75% (siffrorna gripna ur luften här men du fattar förhoppningsvis). Korrelationen är hursomhelst vansklig och bygger på ett statistiskt medel.
Mina intervall enligt vad jag beskrev tidigare var 135-155, 155-165 och 165-180 med en maxpuls (uppmätt) på 184. You do the math 😉
Nej, du behöver inte upp i max för ett laktattest (beroende på testmetod)
ex http://www.lactlab.com/tjanster.html
@Eva:
Jag är en variationsmänniska. Körde mycket efter puls förut, sedan tröttnade jag och körde efter känsla – men nu är jag tillbaka på pulsen.
Den generella formeln (220-ålder för män och 225-ålder för kvinnor) verkar inte funka något vidare. Enligt den skulle jag ha en maxpuls på 198. Enligt min uppskattning ligger jag 10 slag över formeln.
Det här med puls har jag gett upp för länge sen. Jag kommer snabbt upp i 170-180 slag vilket innebär att max ligger ganska mycket mer än vad som är normalt för min ålder. Men jag har aldrig testat. Har hur som helst slutat träna efter puls och istället börjat gå efter känslan.
@Fredrika:
Jag kan hålla med dig i ditt tänk, men jag skulle vilja veta vilka pulsnivåer vi pratar om. Din mellannivå skulle t.ex. motsvara en puls hos mig på 84-92% ungefär. Därifrån och uppåt är det maxmax.
Måste man anstränga sig för det där laktattestet? Det känns som en waste of everything att göra tester där jag måste maxa. Jag kan inte maxa. Eller snarare, jag måste lära mig att maxa. Varför kan man inte utläsa maxpuls från ett blodprov? Det vore enkelt och bra.
Jag vet heller inte riktigt vad du menar med arbetspuls, men jag är ju å andra sidan väldigt präglad av mjölksyrenivåtänket. Där jag grovt ser tre intervaller: den lägsta då man är helt aerob, där man kan hålla på hur länge som helst och bara har en låg mjölksyrenivå – tekniskt upp till “aeroba tröskeln”. Sedan mellannivån, där man bygger upp lika mycket mjölksyra som man bryter ner, går upp till “anaeroba tröskeln”. Här kan man springa maran t.ex. Sedan högsta nivån, där man bildar mer mjölksyra än vad kroppen hinner bryta ned, och man därför får en ackumulation av mjölksyra. Det är här man ligger när man kör VO2max-intervaller t.ex., antagligen det du menar med maxintervaller.
Låga intervallet är det klassiska “snacktempot”, mellanintervallet känner jag av på flåset utan att det är döjobbigt (mera “hjälp hur länge kommer jag orka det här), och kommer jag över tröskeln till högsta så börjar jag harkla mig en massa, lustigt nog. Och det är asjobbigt efter någon minut.
Jag tror det är svårare att “känna mjölksyran” som du är ute efter än att gå efter andningen. De två är ju direkt korrelerade till varandra, eftersom både andningsfrekvensen och mjölksyrenivån höjs som konsekvens av den syrebrist som uppstår vid hårdare arbete. Dvs. man andas fortare eftersom kroppen vill få mer syre, och mjölksyra bildas eftersom syret inte räcker till och musklerna tvingas arbeta anaerobt.
Tränar man mycket tycker åtminstone jag ett laktattest är väl investerade pengar. Och så är det kul också om man är lite nördig 😎
Det är verkligen knepigt med maxpuls. Min beräknade maxpuls är 196 (226-30), men jag toppar ofta på 193-195 när jag är ute och springer. Och då är det oftast när jag springer uppför en lagom lång backe eller så, vilket är jobbigt men jag är inte helt slut. Det borde rimligen medföra att min maxpuls är över 200 kanske ännu mer…? Om det inte är fel på pulsklockan. Maxpulstest är den enda lösningen, men jag är nog också för feg 🙂
Nä, det värsta som kan hända är ju att man blir trött.
Boka en tid. Ta med Orka mera Anna också. Hon vill men kommer inte heller iväg 🙂
Gurra:
Tack för tips. Verkar vara ett bra ställe det där, ska ta en funderare på det!
Katarina:
Problemet är att jag inte vågar ta ut mig, oavsett syfte eller vad jag springer.
Jag delar din vånda. Skillnaden mellan 95% och max är ganska stor upplevelsemässigt. Hualigen.
Men det är skönt att ha siffrorna. Det är det som motiverar mig att bita ihop de där hemska minutrarna. Kanske kan det motivera dig?
Vill du inte in på lab kan ju grabben hjälpa dig med ett Coopertest.
Kul att du är igång igen efter ditt långa uppehåll 🙂
Bra jobbat på intervallerna!
Om du verkligen vill veta din maxpuls och andra gränser (mjölksyratröskel osv) går det att göra ett helt testbatteri i Löddeköpinge.
Läs här http://www.fitforfight.se/
Jag har inte varit där själv men funderat på det. Verkar i alla fall spännande.
Jag har precis samma funderingar som du faktiskt. Funderar över hur det kommer sig att jag lyckas ligga kring 85% i puls hur länge som helst utan att dö, men ändå inte kommer över 93-94% hur dödsslut jag än är. Skulle vilja göra ett sånt test jag med, borde ta reda på vad det kostar…
Imponerande! Lycka till på lördag…behövs egentligen ej! ;o)