Dagens plan var att powerwalka en sväng på morgonen och sedan styrketräna på eftermiddagen. Verkligheten blev annorlunda. Jag var uppe och skrev på några artiklar till klockan 2 i natt (min kreativitet glöder sent på kvällen) så morgonwalkandet var det bara att stryka. Och eftersom dagen blev förskjuten och jag ska iväg på jobb ikväll, så kommer jag inte hinna med något styrketränande. Men jag har hunnit med lite lunchlöpning istället!
Planen var att springa 2 varv på den 3 kilometer långa och kuperade terrängaktiga slingan på Galgberget. Det skulle bli 2 lugna varv. Jag var ute efter att hitta känslan efter vilan. Låta kroppen vänja sig. Det började bra. Jag joggade på med bekväm puls. Solen sken, fåglarna kvittrade och vid utsiktsgläntan kunde jag se hela Halmstad och Laholmsbukten som var gul(d)kantad. Inte av alger, nä – av långa milsvida sandstränder såklart!
Jag kom ikapp några raska promenerare och eftersom det var i en uppförsbacke valde jag att dra på lite fart. Ville ju komma förbi utan att såsa. Kikade ner på pulsklockan som visade på 94% – och vips så var jag fast i maxpulskicken. Det gick så fort så jag vet knappt vad som hände men plötsligt tänkte jag att här skulle för fasen inte såsas eller bekvämlighetsjoggas ikapp den där känslan som jag trodde att jag tappat i och med vilan men som ta mig fasiken faktiskt finns där i allra högsta grad. Här skulle springas klart det första varvet i ett tempo och pulszon som var något utanför min bekvämlighetszon och sedan skulle målet med andra varvet vara att överträffa det första vad gäller puls.
Facit för första varvet blev en maxpulsnotering på 94% (195 slag) och snittpuls på 86%. Den största delen av rundan befann sig pulsen i pulszon 4. Överträffade jag detta efter varv 2? Såklart!
Jag vet inte riktigt hur det gick till, för pulsen var skyhög men jag kände mig stark. Jag undrade om pulsklockan hakat upp sig för den registrerade 188 slag väldigt länge men jag testade att sänka farten lite och visst halkade pulsen ner några slag då. Snittpulsen för andra varvet blev 89% – men maxpulsnoteringen hamnade på 93%, ett pulsslag under högsta noteringen på varv 1. Den största delen av rundan befann jag mig i pulszon 5 – den högsta pulszonen.
Väldigt nöjd med dagens maxpulskick kan jag konstatera att jag förmodligen springer snabbare nu än för 3 veckor sedan – trots att jag knappt tagit några löpsteg under denna period. Och att det enda som saknades efter dagens pass var ett dopp i havet. Men det kommer – när vattnet blivit varmare…
Maxpulskickad!
0 kommentarer
Grymt bra jobbat Sara! Att gå utanför komfortzonen ger ju verkligen resultat. Och att våga vila är riktigt bra tydligen. Kul!!
Vila kan göra under när det gäller löpning! Bra jobbat! Och jag blev riktigt löparsugen när jag läste detta!!
Lika bra att jag inte är med på dina löparrundor låter det som. Bra kämpat tjejen!
Sweet! får man ana att man inspirerat lite till detta maxpulsryck?! 🙂
Du kommer bli grymt snabb av den här löpningen, var så säker!
Kram