Alltså jag fattar inte – därför frågar jag er. Om man ser ut såhär av att “träna hårt varje dag“, varför kan inte alla göra det då – varför allt tjat om vilodagar? Och om anorektiker ser ut som skelett av att inte äta någonting, varför säger man att man inte går ner i vikt när man äter för lite. Varför är det ingen annan som ställer dessa frågor? Så jäkla uppenbart är det väl inte.
>
20 kommentarer
herregud vad mycket kommentarer o snack i förhållande till så få rader i det ursprungliga blogginlägget!
🙂
ofelia: träning ökar din ämnesomsättning. mindre kalorier minskar din ämnesomsättning.
därför är det alltid bättre att öka träningen istället för att dra ner på kalorierna, sen får man justera kalorierna efterhand tills man hamnar på en nivå där man går ner i lagom takt.
hur länge man får hålla på att justera detta beror helt enkelt på hur mycket man vill gå ner i vikt.
två saker är dock viktiga i detta
1) muskler ökar ämnesomsättningen markant så om man vill bränna fett är det smart att lägga på sig muskler, då får man fettviktminskningen “på köpet”. och det är svårt att lägga på sig muskler om man äter dåligt/väldigt lite.
2) om man tänker att man ska kunna gå tillbaka och äta som man gjorde innan man började dieta när man väl nått sin målvikt har man tänkt fel. när kroppen hittat sin ny balans kommer den väldigt snabbt lägga på sig fettet igen om man ökar kalorierna.
Klargärande
“Måste jag sedan ha -900 kal osv?
OCH beror det på om kaloriunderskottet beror på om man dragit ner på maten eller ökat träningen för att nå dit?”
Dvs har det ngn inverkan om enrgiunderskottet kommer ifrån att jag dragit ner intaget eller ökat träningsmängden?
Men angående det här att när man dra ner på kalorierna, så sjunker ämnesomsättningen kroppen och man måste hela tiden äta mindre/träna mer för att gå ner i vikt.
Betyder det att om jag har en balans på -800kal/dag så kommer de bara ge viktnedgång en viss tid?
Måste jag sedan ha -900 kal osv?
OCH beror det på om kaloriunderskottet beror på om man dragit ner på maten eller ökat träningen för att nå dit?
Vad händer om man äter/tränar varierat varje dag så man hamna på? -800, -100, +100, -1000 då?
fredrika: det stämmer att kroppsbyggare vilar för att växa. däremot vilar de inte hela kroppen. många som tävlar i bodybuilding och fitness tränar varje dag, utan vilodagar. men de tränar inte samma muskler varje dag, utan vanligtvis en muskel, t ex biceps, var sjunde eller kanske till och med var nionde dag. tränar man muskeln oftare blir det mer muskelkondition än muskeluppbyggnad.
att träna väldigt mycket hela tiden och ända vara överviktig är ju ett vanligt problem. här går det ju inte att generalisera med OFTAST handlar det om fel kost. anorektiker som tränar varje dag är ju inte feta pga stresshormoner. extremt exempel, jag vet. men kompenserar man extrem träning med att unna sig ett större matintag så kan det ju vara enklare att helt enkelt både träna och äta lite mindre – om målet nu inte är att prestera i en idrott utan att gå ner i vikt.
http://magdagad.blogspot.com/2009/02/ok-det-har-med-dieter-igen-da.html
Träning får måna effekter på kroppen på många plan. För vanligt mest stillasittande folk som är “vanliga” motionärer gäller att minst trettio minuter om dagen VARJE dag krävs för optimala hälsoeffekter. Så nope, inga vilodagar där.
Det där med vilodagar kommer dock in i lite olika träningsfilosofier, med lite olika syften. Bland t.ex. kroppsbyggare (här kan Magda säkert rätta om jag har fel) brukar man säga att det är under vilan som musklerna växer. Sedan så får hård träning också mindre önskvärda effekter, som t.ex. ökad cortisolutsöndring – dvs. rena stressreaktioner. Vilodagar är ett sätt att hålla den stressen i schack – för att kunna fungera som vanligt, friskt folk. Faktum är att stressen och dess hormonella konsekvenser ibland anges som förklaringen varför alla gympaledare är mulliga (ännu en bra fråga att ställa), eller varför en del motionerar skitmycket och ändå inte går ner i vikt. Jag vill minnas att jag läste en del om detta på amerikanska triathlonsajter för något år sedan, så det var inte riktat till vanliga “tant- och gubbmotionärer” kanske. Det lär finnas åtminstone anekdotisk evidens på folk som börjar gå ner i vikt när de plötsligt tränar mindre, dock skulle jag inte dra för stora växlar på det.
Sedan är det självfallet så att man går ner i vikt om man äter för lite i den mening att energiintaget är mindre än energiåtgången. Det som händer vid självsvält (även “vanlig” bantning) är att kroppen anpassar sig med en lägre ämnesomsättning till följd, och kräver alltså färre kalorier. Om du då inte äter ännu mindre kommer du inte längre gå ner i vikt. Denna lägre ämnesomsättning håller sedan i sig ett bra tag även om du börjar äta normalt igen, och “normalt” är nu inte längre normalt som det var innan du började banta, utan en bra bit över det energiintag du egentligen behöver. Så vips kommer kilona tillbaka igen, bra mycket fortare än du blev av med dem.
Självklart är det fysiologiskt möjligt att svälta sig mager. Dock till ett mycket högt pris.
Haha satt just och diskuterade det med en kompis här om dagen. Man får inte ära för lite kalorier då hamnar man i svält och går inte ner i vikt. Detta motsatt förhållande gäller alla kost och tränings verkar det som – man ska träna hårt, nej lågintensivt! Man ska äta fett – Nej inte fett! Man ska dra in på kolisar, Nej för fud skull inte kolisar!…osvosv… Jag är helt förvirrad just nu. Det känns som att det inte går att gå ner i vikt hur man än gör… Men tydligen är det ju folk som lyckas….
Angående återhämtning tror jag helt enkelt att det är väldigt individuellt. De allra flesta människor som jobbar/pluggar och tränar, saknar förmåga att återhämta sig fullständigt mellan varje träningspass (så länge det inte rör sig om promenader), och därför rek vilodagar. Eliten lägger in vilodagar för att det ger större superkompensation att träna ner sig ordentligt ena dagen och ta det lugnt nästa, i motsats till att båda dagarna köra medelintensiva pass som de snabbare återhämtar sig från.
“varierat” och “kul” gäller förhoppningsvis för både motionärer och elit.
skillnaden ligger kanske snarare i kontrollen. en elitidrottare bestämmer ju sällan sitt träningsprogram ensam, där följer man coachens upplägg, något beprövat som man vet funkar. att som motionär skaffa sig denna kunskap och på egen hand veta hur man ska variera och var gränsen går och hur man bäst uppnår det man önskar är svårare.
dessutom anser man kanske inte heller att det finns anledning att pressa en motionär hårt. dvs de tränings- och kostrekommendationer man ger eliten kan innefatta en fin balansgång mellan nytta-risk, som man aldrig kommer på tanken att utsätta en motionär för. inom elitidrotten är det ju oftast tvärtomgeneraliseringar: där gäller oftast devisen att ju mer träning och desto lägre vikt – desto bättre. många coacher väger sina adepter till exempel och ger restriktioner i energiintag, sånt skulle ju inte ske på motionsanläggning.
och ja, hur mkt kan du träna? jag skulle säga: så mkt som du känner att du mår bra av och orkar med. det är ju inget som är hugget i sten utan varierar med tiden och dagsformen.
magda:
japp det förstår jag. men rent logiskt borde ju en sån som jag som tränar mycket men inte superintensivt jämt kunna träna lika mycket som en som tränar faktiskt tränar superintensivt jämt, utan att ta lika mycket skada. just för att jag inte behöver prestera lika mycket utan istället träna varierat och det jag tycker är kul. eller?
en annan aspekt (i och med att du länkade till GSP som ju är världsmästare) så är det ju viktigt att komma ihåg att det är STOR skillnad mellan motionsträning och elitidrott. inom idrott där det ställs prestationskrav på atleten ges HELT andra råd än de som går ut till allmänheten.
tack för era svar och att ni diskuterar. gissade på att det skulle vara svårt att styra er att läsa utan att ta hänsyn till det generella hälsotillståndet vad gällde anorexifrågan men jag ville som sagt bara veta utifrån vikten – inte utifrån något annat för det fattar jag också. intressant är att de råd vi får inte säger som det är rakt ut ändå utan istället “förkortar sanningen”.
nu ska jag iväg och träna lite mer. ciao!
Men det går inte att svara på frågan utan att ta hänsyn till andra parametrar. Rådet är ju rätt – för om du inte kan anpassa ditt liv helt efter träningen så måste du vila! Annars, fine, kör varje dag. Och ätandet, precis så som ovan: Man går absolut ner i vikt av att inte äta. De flesta människor har dock inte viljestyrkan eller dumheten att hålla fast vid en extremdiet under lång period, plus att du ändrar den hormonella miljön.
klart man går ner mer och mer i vikt ju mindre man äter. att säga nåt annat är ju ren lögn. det är ju bara att kolla på bilder från koncentrationsläger så motsäger det alla såna uttalanden direkt… inte så många feta människor där. (vilket också talar emot att vissa människor inte “skulle kunna” gå ner i vikt)
att man däremot inte rekommenderar överviktiga att “äta för lite” handlar ju om att man inte vill rubba ämnesomsättningen, psyket, hormonbalans, immunförsvar osv. det som händer när det finns tillgång till mat och man börjar svälta sig är ju ofta att man kompenserar med att överäta, och man kan lätt hamna i extremlägen där man pendlar mellan svält-hetsätning och ofta slutar extremdieter i att man har en större fettvikt ett tag efter dietens avslut än innan.
att äta “för lite” är ju inte heller bra om man vill bygga kropp, dvs om man vill skulptera sin kropp med muskler, få bra kondition, få bra hälsa, förebygga sjukdomar osv. där handlar det istället om att äta rätt – att äta prestationsinriktat.
det här med att man varnar folk för att träna för mkt tycker jag är en väldigt knasig generalisering. det går omöjligt att rekommendera någon en viss träningsmängd om man inte vet specifika fakta om just den personen. skrämselpropagandan hänger väl ihop med att man är rädd för att kvinnor ska få anorexia. jag hör sällan folk säga sånt där till män. vilket är helt snurrigt. det tyder ju på att man utgår från att killar tränar för att prestera och fattar sitt eget bästa medan tjejer bara tränar för att gå ner i vikt och inte fattar själva…
sedan angående träningsmängd så är den ju givetvis också beroende av intensitet. att säga att någon som tränar 20 timmar i veckan tränar för mkt är ju omöjligt att säga om man inte vet hur pass påfrestande träningen är. det kanske inte alls är för mkt. och å andra sidan kanske 5 timmar i veckan är för mycket om det är 5 högintensiva syrapass.
hmmm
för det första kan man träna hårt, varje dag, dygnet runt om man vill, men är det hälsosamt i längden? KOllar på de som tävlar i fitness och bodybuilding! de framhållr ofta själva att det de gör inte är hälsosamt, de sliter ut sig, i längden. så varför inte träna hårt, men smart? tror ju att du själv oxå känner att kroppen får energi och styrka av vila, återhämtning är väl aldrig fel?
och vad gäller anorektiker. klart man blir smal av att sluta äta. självklart! men anorektiker (precis som alla andra som äter för lite) sätter ju kroppen i svältläge. Och så länge man svälter blir man smalare. men vem orkar det i längden? en anorketiker kanske aldrig slutar = aldrig går upp i vikt igen. men andra då? de som slutar äta i en peiod. rasar i vikt. de går ju upp igen. när de återgår till att tillsätta näring. men äh. detta behövs inte förklaras för dig, detta kan du ju redan.
Mela:
Min fråga var egentligen ställd helt utan hänsyn till andra paramterar med vikten som enda gemensamma nämnare, eller hur man nu ska uttrycka det.
Magda:
Vet inte om jag hängde med i ditt första stycke där men antar att det var ett resonemang kring fråga 2? Fråga 2 var sakligt menad utan värdering om vem eller vad. Jag bara undrar hur det kommer sig att man ofta hör att man inte ska äta för lite för då går man inte ner i vikt medan anorektiker som också äter lite/extremlite blir hur smala som helst. Verkar ganska ologiskt. Att det är ett sjukt beteende eller vem som gör det är något helt annat. Jag syftade mest på att det är två förhållanden som motsäger sig varandra.
Intressant svar på fråga 1 (vilodagar)! Återigen tycker jag att det blir så knepigt när man delar ut generella råd till höger och vänster som inte funkar på alla. Det stämmer ju som du säger om hur vi levde förr i tiden men idag är alla så rädda för att träna för mycket. 2 timmar kan väl omöjligt vara för mycket om man tänker sig att många av oss sitter ner på en stol i 8 timmar. Kanske håller vilodagspropagandan bli som vattenhetsen? (Kommer säkert få skit för det där sista… haha)
1. Klart man kan träna varje dag. Men det ställer ju rätt stora krav på omkringmiljön, kost, sömn, återhämtning – och då blir det lite av ett heltidsjobb. Men om man slipper jobba, eller gör extremt lite annat, så är det väl klart att man kan få ihop livet ändå.
2. Fråga en anorektiker hur den mår, så kanske det blir lite klarare? Klart man går ner i vikt av att inte äta. Men man skruvar också ner sin ämnesomsättning, får ångest och vill ta livet av sig. Typ.
hm. nu vet jag inte riktigt om jag hänger med i dina tankegångar… vikt är för mig inte överhuvudtaget kopplat till träning utan till energiintag kontra energiuttag. det finns ju människor i alla viktklasser och med alla slags fettprocenter som tränar. däremot finns det extremt få tungviktare och överviktiga bland folk som svälter sig själva…
men om frågan angående vilodagar så handlar det ju helt enkelt om vad man är tränad för. går man från att inte träna alls eller träna litegrann till att träna hårt och ofta går man ju som regel sönder. men om man tränar sig för att orka träna så kan man absolut träna varje dag. förr i tiden var man ju tvungen att “träna” varje dag för att överhuvudtaget överleva (dvs jaga, hämta vatten, förflytta sig, jobba i skogen osv osv)
men det kanske var nåt helt annat du undrade över 🙂