Man måste bestämma sig om man ska göra sig av med en ovana.
Jag har bestämt mig
Jag har ofta min telefonväckarklocka inställd på 06.00. Det händer i stort sett aldrig att jag går upp då. Eller ens 06.05. Eller 06.10. Eller 06.15 eller 06.20 eller 06.30. Kanske, kanske 06.45. Jag snoozar i en evighet och mina morgonträningsplaner omprioriteras hej vilt där i ingemansland mellan sömn och vaket tillstånd.
Har man hållt på såhär väldigt länge är det svårt att komma tillbaka. Man har vant sig vid att det “inte går” att gå upp så tidigt. Det är en lång väg tillbaka. Den börjar med att man måste bestämma sig.
Imorse stod klockan på 05.20. Imorse gick jag upp 05.20. Det kändes till och med ganska smärtfritt att gå upp. Ändå somnade jag 23.40 kvällen före.
Men jag hade bestämt mig. Det är den definitiva skillnaden av att ha bestämt sig som gör skillnaden. För om man velar fram och tillbaka och inte har fokus på att fullfölja till 110%, då öppnar man dörren för alla de där omprioriteringarna som knuffas och vill in.
Jag tog med mig Trixa ut i morgonmörkret och gick runt Svartviksringen. Det är helt klart en av de mer fascinerande gatorna i Saltsjöbaden. Stora hus på nära håll och man har nästan insyn ända in i diskhon. En ensam fågel kraxade gällt och jag kände mig påtagligt trött i benen från gårdagens spinning – trots att träningsveckan knappt börjat.>
0 kommentarer
Helt rätt. Jag brukar lägga fram träningskläderna kvällen innan. Då är det inte nåt som kanske ska ske. Då är det något som SKA ske.
Bra! Jag bestämde mig också! Eller iaf igår när jag placerade mobilen långt från sängen! =) Tack för peppen! Ses ikväll.