När vi sov i vindskydd

En bra efter-jobbet-grej är att packa ryggsäcken med härliga saker att äta, sovsäck, kompis (dock ej i ryggsäck) och sedan åka till ett vindskydd och ha det härligt.

Härligt innefattar antingen en solnedgång eller eld och kanske allra helst både och. Det fick jag och Katrin när vi åkte till ett vindskydd vid Ottsjöns strandkant i onsdags efter jobbet.

Vi har allt som oftast vädret på vår sida och så också den här gången. Vår stig kantades av strålande sol som någon timme senare sjönk bakom Ottfjället. När vi kom fram till vindskyddet var jag tvungen att ta kvällens firarbild. Fjällen som kuliss – och proseccon i handen. Den här kvällen var ju en del av min födelsedagsfirarvecka!

Jag har aldrig sovit i vindskydd förut och det gick ju fint det med. Jag gjorde äventyret med Katrin som var den första person jag tältade med – och den person som jag sov i sovsäck med under bar himmel förra året. Kanske århundrades mest perfekta sovsäck-på-fjället-natt med både mitt-i-natten-renar och glödande soluppgång.

Katrin är expert på att laga mat utomhus och fräste räkor och grönsaker med massa citrus på sin murikka. Fast det hade knappt behövts för vi åt så väldigt mycket förrätt innan. Man kan liksom inte annat när hon smörsteker bröd och serverar med löjrom, creme fraiche och lök.

Jag stod för efterrätten och tyckte att jag kom på en snilleblixt när jag köpte kondenserad mjölk och kokade burken i två timmar så att det blev dulce de leche. Det blev vansinnigt gott tillsammans med tärnat äpple, krossade salta mandlar och lite crunch som jag gjorde hemma på havregryn, smör och råsocker.

Vi hade Hazel med oss också. Hon tyckte att det var lite tråkigt det här med att vara still vid vindskyddet så länge och hade gärna gått två mil till, men sedan sov hon gott vid mitt huvud hela natten. Jag sov också rätt bra, det gör jag nästan alltid när jag sover utomhus. Det enda som störde min nattsömn just den här gången var att vindskyddet bestod av två långbänkar under ett tak och att de var runt 60 cm breda, medan mitt liggunderlag var 90 cm… men jag trillade inte ner en enda gång.

På morgonen vaknade vi till strålande sol och det är en sådan jäkla lyx. Särskilt när jag insåg att hela Åre låg inbäddat i moln när vi åkte mot våra respektive jobb några timmar senare.