Ungefär en halv kilometer in på morgonens drygt 6 km långa löprunda märkte jag att det var som om jag hade små motorer under skosulorna. Jag vet inte om det var den 4 dagar långa vilan, de snabba skorna på ett snabbt underlag, eller det faktum att jag för första gången sedan julas faktiskt inte legat på energiunderskott, som gjorde det. Men snabbt gick det, och glad var jag!
Jag var inte bara utrustad med motorer under fötterna. Jag sprang dessutom med ett leende. Inte över mitt tempo – utan över det tak av grönska jag sprang under. Nu har träden slagit ut för fullt. Den slinga som förut kantades av tråkiga kvistar och grenar står nu i full grönska. Det har fullkomligt exploderat!
Jag sprang mina 6 kilometrar och kände mig som en glad tönt. Jag insett att jag blivit vuxen på riktigt som gläds när våren spricker ut i full blom. Såhär brydde jag mig aldrig förut. Jag har blivit en vuxentönt. Dock en glad sådan.
9 kommentarer
Jag har med blivit en vuxentönt. Känns som man blir det mer o mer för varje år. Man fan vad gott de e´! Visst är det härligt när man springer med ett stort leende på läpparna? =)
Vuxentönt och löparnörd = vackert 🙂
Låter härligt med ett par motorer under fötterna! Go Sara! =)
Ja, men då är jag nog också en vuxentönt… Men visst är det härligt att vara det, för då njuter man mycket mer av små självklara saker såsom att våren kommer varje år:)
Hihi en glad vuxentönt är ju inte så dumt det heller! 😉
Lite vuxentöntigt är det att rusa upp så tidigt på morgonen när man kan få sova lite längre! Men vädret var ju så bra så man kunde ju tro att det var mitt på dan.
Ja, så kan det vara. Men hellre en glad vuxentönt än en deppig tuffing?
Se till att skaffa patent och äganderätt till de där motorerna! Härlig känsla, och tönt? Livsnjutare tycker jag!