Jag har kommit hem från Sicilien. Från kaos och solsken till uppstyrt och mörker. Det har varit berikande att få vara borta, men det är också fantastiskt att vara hemma. Det bästa av alla världar.
En grej jag gjorde denna resa, som jag många gånger tänkt göra men liksom kommit på lite för sent – eller inte prioriterat alls, det är att skriva resdagbok. Var vi började morgonen en viss dag, var vi köpte den där spontana lunchen, hur det kändes och vad vi såg. Inget avancerat, men en liten minnesbank på några rader som jag tillför mycket. Som stöttar mina minnen och gör att jag kan uppleva allt på nytt.
Såhär skrev jag första dagen:
Kanske är detta vår bästa dag? Vi började med frukost, sedan direkt till COS som var en bra första vingård att besöka. Träffade den amerikanska gruppen. Vi körde till Grani för scacciapienseria som vi tog med till stranden vid Thyme. Det blev bad! Och granita på beachbaren. Sedan körde vi hem och duschade och for iväg igen mot Modica där vi köpte choklad (gick upp alla trappsteg) och åt på Radici.
Inget långt och inget alltför detaljerat. Men jag vet precis vad jag såg, vad jag doftade och vad jag kände. Stranden mellan tårna. Vågorna. Trappstegen som gjorde mig andfådd och kvällen på Radici. Bilresan från Modica upp till bergen och Locanda Gulfi där vi bodde.
Några bilder från denna första dag och det där besöket på COS:
Sedan vidare mot stranden:
Och Locanda Gulfi, vingården uppe i bergen där vi bodde i två nätter. Rustikt och enkelt, även om det kanske inte ser ut så just på dessa bilder:
Efter den där första dagen följde nio dagar till. Av upplevelser, dofter, beslut, frustration, trötthet, nyfikenhet och en blandning av alla möjliga känslor. Jag återkommer med fler betraktelser, och bilder från både poolvyer (över Taormina) och stadsbilder (Palermo, bland annat):
För länge sedan skrev jag om hur en resa består av tre steg, som rör om i det inre i oss om vi bara upplåter plats för det. Först: förväntan inför resan. Längtan, drömmarna, researchandet, planeringen. Sedan: själva resan. Allt som är just då och där. Att bli uppslukad, överlycklig, besviken och alla andra känslor som ska ta plats. Efteråt: att landa intrycken. Kanske den mest förbisedda delen för många. För mig, som gärna hetsat vidare fram tills att jag insåg poängen med att låta intrycken landa.
Så jag landar just nu. Både praktiskt (packar upp och tvättar kläder) men också mentalt. Genom att inte boka upp så mycket saker utan göra rum för det lilla livet så att det stora får växa klart. Och så redigerar jag bilder. Min allra bästa kreativitet!
