Att bestämma vad ett hem ska vara

Det mjuknar inombords när jag promenerar grusvägen till vårt hus. Den är kantad av tallar och där bakom gömmer sig en vedbod och ett snickeri, och så en liten stig genom skogen och upp över kullen som trampas av rådjur och räven och säkert andra djur som vi aldrig ser. Skogen skyddar huset på ena sidan, medan den stora friheten breder ut sig på andra sidan. Vi bor på en höjd, och en blick bortåt brusar forsen. Den dånar mer på vintern när ljudet sprider sig förbi lövkala träd. På andra sidan älven står Renfjället stadigt och vi ser ljuskäglorna från snöskotrar ringla sig nerför fjället i mörkret om vintern. Åt ett annat håll tronar Åreskutan. Alltid inom synhåll från köksbordet. Ibland ligger molnen tunga på toppen, ibland är hela fjällsidan rosa i soluppgången. Oavsett väder så är det ett mästerverk till utsikt. Ibland dansar norrskenet åt det hållet, som jag ser bortom tårna när jag ligger i sängen. Vi har fönster som vetter just åt det hållet. Vrider jag på nacken ser jag forsen istället. Och månen som sakta rör sig från det ena fönstret till det andra.

Ibland när jag tvivlar på vårt hem och stampar i jämförandets jämmer så ställer jag frågan vilken roll jag önskar att vårt hem ska ha i mitt liv. Det skapar klarhet och förnöjsamhet och sätter riktning för både intentioner och ansträngningar. Jag tvivlar allt mindre, för svaret inom mig har blivit allt tydligare.

Mitt hus är en plats för värme och för njutning. Matlusten är utrymme för kreativitet och i väggarna bor skratt, gemenskap och frikostighet. Jag har fått berättat för mig hur man samlades kring fikabordet här förut, hos dem som var husets första ägare och som bodde här hela sitt liv. Det är ett fint arv att förvalta. Samma känsla bor här nu.

Vårt hus trivs inte när det är strikt eller stramt. Här ryms sovmorgnar och långa frukostar. Köket bjuder in till att baka bröd och bullar, eller att sitta länge runt köksbordet och öppna ännu en flaska vin. Fylla på kaffekoppen igen.

Huset ska vara omhändertaget förstås, men inte tomt och bortplockat. Det ska sjuda av liv av allt vi väljer att ha framme. Böckerna, framförallt. Lekfullheten som kommer från kreativiteten att enkelt kunna ta fram en bok och bläddra i den. Hitta något om att tälja eller göra marmelad eller snickra eller odla.

På köksbordet just nu ligger en bok om att baka bröd, tillsammans med champagnekorkar. Ett spontant infall som uppstod vid middagen. Finns det recept på tebirkes i Martins bok om bröd? Det gjorde det inte, men någon timme senare bakades det tebirkes ändå. Som fick kalljäsa i kylen i garaget, där syltburkar och söt marmelad bor fram tills att de öppnas.

Sedan vi köpte huset i Brattland, sommaren 2021, har vi funderat på om vi gör bäst i att riva för att bygga nytt – eller chansa på att renovera och leva med de överraskningar vi kommer stöta på.

Ju tydligare jag känner vilken roll jag vill att detta hus ska ha i mitt liv, desto tydligare blir drömmarna – planerna – som jag bär nära hjärtat. Om vi bygger för värme och livsnjut, ja då blir valen och prioriteringarna enklare.

Projektet med den timring som står på tomtens allra bästa plats är redan igång även om det inte hänt särskilt mycket rent visuellt. Och jag är nöjd med de resurser vi lägger på den blivande studion som ska inrymma mjuk sömn och lugn vila med bländande utsikt. Och vinkällaren som tagit jullov men som ska stå klar om bara några veckor, som jag många gånger tvekat kring eftersom den kostat oss dubbelt mer pengar än tänkt, är en verklig investering i livsnjut jag ska vara riktigt nöjd med även om förnuftet ibland ifrågasätter hela projektet. Men så tråkigt livet vore utan att få lägga tid och pengar på det som är roligt! Vi är inte satta på jorden att leva utifrån förnuft. Vi är här för att njuta av den tid vi får. Strävsamhet och njutning är motpoler som behöver varandra.

Att ta hand om mitt hem handlar inte om att putsa det felfritt. Men att frigöra värme och generositet. Att tända alla ljus i vardagsrummet och slå mig ner i soffan med min bok som får både själ och hjärna att trivas. Skapa utrymme för intellektet. Men också att dammsuga bort dammet under bordet, koka sylt och göra våffelsmet för när vänner kommer på besök. Använda linneservetterna till frukost, slita på finporslinet, diska silverbesticken för hand för det är njutigt att använda dem. Fylla frysarna med kött från grannen och bär som jag både plockat själv men också köpt från hon som plockar dem i skogarna en bit bort. Så att jag kan göra sylt.

Vi har inte helg vi längtar efter och vardag vi tröstlöst tar oss igenom. Vi har värda dagar varje dag. Det är så vi lever här i Brattland, och det är så huset trivs.

Jag tillhör den typ av person som får ro när jag definierar saker. Som vilket roll jag vill att mitt hem ska spela i mitt liv. Eller vilken typ av person jag vill vara. Då kan jag vila i att det är bestämt, och att jag kan agera utifrån det. Det låter kanske märkligt, men jag kan vila i det. Och bygger ett själsligt imperium av trivsamhet och förnöjsamhet, vilket av höjden av rikedom i en värld som pockar på uppmärksamhet och drivs av att alltid skapa längtan efter mer.