Min andra debrief

Jag har länge sagt att om jag skulle starta en ny podcast så skulle den heta “vad jag lärt mig i veckan”. Tydligt avgränsat till sådant som gjort intryck på mig och som jag bokstavligt eventuellt utmanats i och lärt mig från, eller som gett mig insikt. Temat är tydligt inramat, men ändå med tillräckligt stor frihet att kunna inkludera både arbetsliv, personlig utveckling och massa annat.

Det är typiskt mig att vara så strategisk. En egenskap som jag blir påmind om ofta i och med nya vänskaper som bekräftar det.

Men, podden hade också kunnat heta debrief. Temat är detsamma, men med ett lite mer underhållande namn kanske. Mindre präktig. Jag har en rädsla för att uppfattas som präktig. Dels för att jag eventuellt kanske kan vara det när jag går på som en maskin och är rätt så duktig och vill göra rätt för mig. Men framförallt för att jag inte vill vara det. Vill och behöver mer oförnuft för balansens skull.

Min första debrief skrev jag förra veckan, efter att ha jobbat med en heldagsworkshop på engelska tillsammans med en frilanskollega som jag delar uppdrag med. Nu är det fredag igen och jag stänger ner arbetsveckan nästan lika nöjd och nästan lika trött.

Det känns som att jag tränat min hjärna så mycket de senaste veckorna att den blivit jättestor. Lite som när man tränat sina muskler. Det är inget med anledning av ett enskilt uppdrag, utan den sammantagna bilden och allt jag gör. Alla uppdrag är i förändring på ett eller annat sätt, och det är väl det som är grejen med min konsultroll också. Hade saker inte varit i förändring eller utveckling, då hade jag inte behövts.

Igår när jag kom hem från ett två-dagarsjobb i Storlien med konstant brainwork så landade jag i den hängstol vi har i trädgården, och kom inte därifrån förrän vid 9 på kvällen. 4 timmars vila från skärmar och intryck annat än naturens förundran. En grill hanns med under den tiden också. Och en sol som försvann in i eftermiddagsdiset. Jag är tacksam för kontrasterna och min förmåga.

Låt mig debriefa lite i punktform, sådant jag gjort och sådant jag tänkt:

Jag var eld och lågor i måndags. Har funderat länge på nyhetsbrev, som jag egentligen inte känner något för. Men jag förstår poängen. Kom så äntligen till insikt, egentligen helt utan huvudvärk, hur jag ska göra. Förr fanns rss-feeder inbyggt i bloggarna. Och jag ska göra mitt nyhetsbrev som en brief om vad jag bloggat, typ som en utvecklad rss. I nyhetsbrevet får man lite bakgrund till blogginläggen. Frekvens blir varannan månad. Gav mig in i Substack som är otroligt icke-intuitivt och som dessutom blivit ett egen social channel med notes och allt vad det är.

Jag har sedan LÄNGE sagt att man inte kan ha ett konto på “alla” ställen så som man hade förr. Det kommer finnas influencers på respektive ställe eftersom alla ställen har sin egna kultur och egna typ av crowd. Jag skriver medvetet “ställe” och inte kanal eller plattform. Finns det ett gemensamt ord för det längre? Substack har för övrigt blivit lite som Blogspot var, fast med några utvecklade funktioner.

När jag höll på med raw food var torkad frukt en grej. Jag råkade smaka en torkad bit mango häromdagen och samma kväll var det kört. Köpte 2 påsar torkad frukt (mango och passionsfrukt) och åt upp båda. Köpte vindruvor också. Det känns väldigt onyttigt (trots att inget socker är tillsatt), men med tydliga spår av vitaminer. Jag är ingen fruktjunkie, och min kropp mår inte jättebra av frukt. Men, det är ändå bättre än godis.

Apropå pod så har jag gästat Wildas podd om fjällivet. Vi pratade företagande och pengar (essentials även till fjälls) och hennes podduppsättning imponerade: dels mikrofonerna från DJI, hur hon spelade in i telefonens vanliga Röstmemo och inte klipper podden alls utan kan publicera direkt efter inspelning med riktigt bra ljud. Här kan du lyssna.

En annan podd jag gästat är denna, avsnittet heter “frågornas framåtkraft”.

I början på veckan hade vi hantverkarbesök. Det kan vara så att vi funderar på att gräva en vinkällare på vår tomt. Och att vi lika väl kan bygga ett vinprovarrum, typ orangeri, samtidigt. Vi har en optimal grävtomt. Typiskt oss ändå att fokusera på roligare saker än att fixa huset vi bor i. Men, det är ett för stort projekt som vi saknar vilja i. Det står där det står och serves us well.

Och så funderar jag över midsommar. Den högtid jag gillar minst trots att det är den tid på året jag gillar mest. Midsommar och nyår kommer med en förväntan att ha sina otroliga kompisgäng som ställer till med fest. Jag har aldrig haft en sådan gemensam krets, och bland de personer jag umgås med mest så finns det inga festfixare. Jag är inte heller den typen av festfixare. Midsommardrömmen som målas upp med lägereldskänslan, dvs att umgås i stora gäng, har aldrig förekommit i mitt liv och traditionen blir istället till projekt varje år. Förra året var jag till fjälls och flugfiskade. I år kanske jag bara ska låta hjärnan vila och fokusera på förundran. Min kille går på sitt skift till havs och hinner lämna Sverige redan några dagar före.

Jag har för övrigt hunnit handla 2 askar svenska jordgubbar so far. Ni som följt mig flera år vet att jordgubbsinköp är guilt free sommartid. Dvs jag får köpa hur mycket som helst. Har planterat 10 plantor hemma hos mig och ska fylla på med 10 till. Har en förhoppning om att de ska överleva. Inte nödvändigtvis att de ska bära så mycket frukt. När vi var till självplocket på Rödön för två år sedan kunde jag inte sluta plocka. Kom med med otroligt många liter. Det är en obsession jag inte har några planer att sluta med.

Allt detta skrivs från uteserveringen på Fävikens Lanthandel i Undersåker. Trädgården börjar ta form och det blir riktigt fint. Framför mig jobbas det med både skiffer och grönska och snart flyttar fler bord ut. Jag dricker en cappuccino och äter mjukglass med rårörda hallon och är smått lycklig att en plats som denna finns.

Tack för att du klickar i hjärtat om du gillade detta inlägg.