The Norrmans Castle i Genarp – en recension

Jag kör runt 100 mil för att komma till The Norrmans Castle i Genarp, före detta Häckeberga slott som min pappa upplyser mig om, skåning som han är. Och nog är det många i grannskapet Skåne som känner igen var jag är när jag postar första bilden i stories – med erkännanden från de flesta att de aldrig varit där sedan det blev Norrmans. Ett knasigt hotell. En upplevelse. Lite av en virvelvind. Saker att upptäcka i varje hörn. En fanfar av färg.

På slottet som nu är Norrmans är verkligheten långt borta. Det är allt vad ljust och fräscht heter också. Här trängs färger, mönster och inredning med extra allt. Ballongen som välkomnar mig på sängen säger allt. Här är det svårt att inte bli glad och hänförd.

Jag checkar in på Norrmans på eftermiddagen, och hamnar i sällskap av ett danskt kompisgäng som går in genom entrén strax före mig. De är inte de enda danska gästerna på hotellet, men oavsett var vi kommer från så är vi alla runt samma ålder. Någonstans mellan 40-50 år.

Tornrummet blir mitt rum för natten, med färger som går i grönt och en harmonisk rosa. Badrummet är mörkt och murrigt, som stark kontrast till den tidiga pigga våren där utanför fönstret. Jag känner instinktivt att här på The Norrmans Castle vill jag vara när höststormarna viner, regnet duggar tätt och snödrivor lamslår ett ovant Skåne. Och jag får medhåll på sociala medier: julen på Norrmans ska tydligen vara något alldeles extra, och det kan jag tänka mig. Finns det någon annan årstid när man får gå så all in? Och om Norrmans är ALL IN när det kommer till inredning nu i maj, så blir det EXTRA ALLT till jul.

Får för övrigt också tips om kräftskivorna på The Norrmans Castle. Så det delar jag vidare!

Senare på eftermiddagen går jag en trappa upp till baren och slår mig ner i färgfesten. Jag matchar min egna leopardmönstrade skjorta med soffan bredvid mig, och beställer in en cocktail till mina nötter. Bakgrundsmusiken omger mig, tillsammans med lågmälda samtal från sällskapen jag delar rummet med. Trots att alltsammans är väldigt mycket, så är lugnet påtagligt.

Jag funderar absolut på hur alltsammans städas, och vilket jättejobb det måste vara. Och jag är 100% säker på att jag inte är ensam om tanken som fascinerar mig. Eftersom det vare sig angår mig eller tynger mig, så kan jag vandra vidare till andra tankar.

Min kille, som skulle rest de 100 milen tillsammans med mig, har blivit försenad från sitt jobb i Norge och styr om sitt flyg till Köpenhamn istället för Östersund i Jämtland. Sedan ansluter han till slottet i Genarp, och kommer lagom till middagen.

Vi välkomnas till bords och en avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket. Vad som serveras blir något av en överraskning, och tyvärr fallerar minnet lite. Men det är lätt att komma ihåg att vi inleder med en frisk champagne med mycket kropp, och fantastiska ostron från svenska västkusten.

Favoriten är petit choux med gömma av Kalixlöjrom, smetana och något syrligt. Piggt och lite sött och fullkomligt fantastiska!

Rätterna som följer är ambitiösa med komplexa smaker som kompletterar varandra, alltsammans i utmärkt pairing med viner som allesammans är helt klanderfria. Servisen blandas upp med kocken som kommer in och både serverar och presenterar vissa rätter. Alltsammans är vackert presenterat som konstverk.

Vi är det sista sällskapet som lämnar matsalen och går mot vårt tornrum för en god natts sömn. Täckena är för övrigt väldigt fluffiga, och lägger sig med bastant tyngd över oss. Det är lite oklart vad som är upp och ner men vi sover gott och vaknar av ljuset följande morgon.

Vi var sist från middagen men är först till frukosten, som serveras till bordet i omgångar. Först brödserveringen med ost och skinka, sedan yoghurt med havtorn och någon form av crunchy bipollengranola, och sedan en äggröra med ett roligt inslag av citrus och toppad med riven ost och till sist en liten chokladbit som smälter i munnen.

Utanför slottet finns en stor slottsträdgård och vi blickar ut över en ankfamilj medan vi fyller på med kaffe i våra muggar. Där ute väntar solstolar för varma dagar men vi hinner inte njuta mer av lugnet utan har en vidare färd mot Moseldalen att fara mot.

Så vi checkar ut efter ett kort dygn och min DM har redan hunnits fyllas med nyfikna frågor om hur det var där på slottet, och många kommentarer om att detta ställe står på bucket lists. Och jag förstår det. Resejournalisten Lina Skandevall utsåg The Norrmans Castle till Sveriges bästa hotell i ett instagraminlägg och jag sällar mig till hyllningskören. Några detaljer hade gjort hela upplevelsen i absolut toppklass men jag tror att de flesta av dem handlar om dagsform. Små saker som en gaffel till den ljuvliga men mjuka chokladen som avslutade frukosten, eller en meny från en förträfflig avsmakningsmiddag jag vill kunna dela vidare till andra när de frågar om konstverken som låg på våra tallrikar.

The Norrmans Castle ÄR ett ställe att uppleva, och att njuta av livspirr på. Långt från lagom, precis det som så många av oss behöver när vi är fångade där i mellanrummet av inte för mycket och inte för lite.