Hillclimb är en typ av snöskotertävling där man kör uppför en bana i en brant backe. Reglerna är enkla: man startar i olika heat tillsammans med andra, så det är inte bara att köra snabbt, du är snabbast upp om du också kört mest strategiskt. Det kräver kraft, teknik och känsla. Ibland är backen pistad och preparerad, men det blir alltid slushigt, gropigt och stökigt efter några heat. Förutom en utmanande lutning så byggs det hinder.
Det är en fysisk sport. Men också mental. För även om skotern ska ha kapaciteten, är det föraren som behöver hitta balansen – mellan gas och grepp, mod och kontroll. Man åker som sagt tillsammans med andra och som glad amatör med friåkningsmaskin vill man vill helst behålla sin skoter intakt. Det blir så dyrt annars.
Min kille var med och körde, och till nästa år kan jag ha sagt att jag också ska ställa upp…


För många handlar hillclimb inte bara om att vinna. Utan om att vara där, köra och uppleva. Så var det under Storlien Hillclimb igår där arrangörerna preppat en bana med snö i en helt snöfri backe. Och nog var det som att vädret välkomnade nästan 100 ekipage med snöfall som liknade lovikavantar vid vissa stunder. Klart det ska snöa på en tävling som går ut på att köra på snö!
(Fast nästa år tar jag gärna sol tack)
Det finns specifika klasser och regler för en hillclimb. I Storlien fanns det en barnklass, en damklass, en klass för “stock” (dvs vanliga maskiner), en klass för veteran, för millenium (dvs skotrar som är byggda vissa år) och en race mod.
Man behöver lösa tävlingslicens, använda skydd, ta med egen nummerlapp och ha stänklapp. De två första sakerna var självklara för de flesta, men de två sista var det flera som glömde (ingen nämnd, ingen glömd). När maskinerna gås igenom på morgonkvisten får man antingen köra och parkera sin maskin i depån, eller så får man bakläxa och justera det som inte godkänts.
Det blir lätt kaos när 100 bilar med släp ska lasta av skotrar på cirka samma ställe men det funkade smidigt i snöfallet. Såhär såg det ut när man lastade av skotrarna på den lilla strippen med snö:

Rutinerat folk hade med egna tält att parkera sina maskiner under, och själv använda som skydd från väder och vind. Motorhusets race-förare, till exempel. Kanske en framgångsfaktor att testa till kommande år.

Det var tillräckligt många tjejer med för att köra 3 heat i damklassen. Tanja Nordfjell kammade hem segern med teknisk och snabb körning på sin Arctic. Här på bild tillsammans med Jennie och Petra, alla som jag lärt känna via Ride Like a Girl:

Gårdagens tävling var något kortare än vanligt, med anledning av tunt snötäcke. Första race var vid 10 och vid 14 var tävlingen avgjord med stolta segrare och både glada och frustrerade medtävlande, så som det är när det är race. Afterpartyt hölls på Storlien Högfjällshotell med stor middagsbuffé, prisutdelning och fest till långt efter midnatt med band och grejer.
Vi bodde över, tillsammans med stora delar av övriga gänget, och vaknade trötta till en solig dag med massa nysnö. Det är bara 3 månader till kommande säsongs skoterträning drar igång och har vi tur så är det bara 7 månader kvar till körning. För många är årets säsong inte riktigt slut: vårvintern samlar en hel del folk norr om polcirkeln för slushkörning.
Är du tjej och minsta nyfiken på att köra snöskoter ska du läsa detta: