Det har snöat och det är obeskrivligt vackert. Kallt också. Jävligt ibland när det snöar på tvären rätt in i ögat. Solen är som en strålkastare. Och när det är stilla kommer getingarna för en sista suck. Imorgon ska det bli minusgrader till fram på förmiddagen och på Åreskutans topp, 1420 meter över havet, är det stabilt kallt och snöfall alla kommande dagar som prognoser förmår visa.
Vi dricker söndagsdrink. Gin och så Kretsloppshusets lingonglögg jag köpte på Åre Höstmarknad. Danny lagar gnocchi som förrätt, sedan blir det den fisk jag fick som en av många fina fångster när vi var till Vega en vecka för en månad sedan.
Det är otroligt hur det var sommar då. Och hur det var sommar bara för tre veckor sedan när jag fyllde år och firade i stugan i Hälsingland. Nu ser det ut såhär:
Det är ofta det snöar i slutet av september. Och efteråt brukar det följa några veckor av varmgrader innan det fryser till på riktigt. Jag vill till Storulvån när tjälen gått i marken. Har en enorm längtan dit just då. Det ska vara ruggigt kallt och vi ska vandra i timmar innan vi går in på fjällstationen och äter våfflor. Vet att jag gör det långt mycket bättre och mysigare i fantasin än vad det nog är i verkligheten. Men det är en fin längtan.
1 kommentar
SÅ fin längtan!
Det bästa med att det blir snö och man ska vandra är att det är snö och så fint. Det sämsta att det också är is. Stökigt om man inte lyckas gå där det är platt och med få stenar, då.
Men jäkla fint, tveklöst.
Hurra för årstidssskifte igen! (även om hösten är lite för kort va?)