Jag gillar att springa i skogen men den senaste tiden har det varit mycket snack om vildsvin, älgar, vargar, björnar och annat som härjar i skogarna. Det verkar ju gå björn på varenda bakgård hemma hos mormor och morfar i Hälsingland till exempel – för att inte tala om de djur som det snackades om hemma hos mig i lördags kväll.
I Halmstadskogarna härjar mördare, det har jag läst på Aftonbladet. Visserligen är han infångad, men det kan ju finnas fler. Jag som vill ut med min nya vattenrygga och njuta av lugnet och långsamtempot.
Tar du några faror i beaktning?
10 kommentarer
Hejsan
nej jag är inte rädd för djuren när jag är ute i naturen. Djuren är mer rädda för oss och vi låter en hel del när vi är ute i naturen så de springer och gömmer sig innan vi ens vet att de varit där – om de ens var där. Det är tråkigt att det låter som vi riskerar liv och lem om vi vågar oss ut i markerna utan bössa på ryggen.
Jag bor i New delhi, Indien och här får man kryssa mellan både vildsvin, kossor, åsnor och folk som ligger och sover på gatorna när man är ute och joggar. Att jogga i svensk skog ter sig som ett under av säkerhet i jämförelse.. 🙂
Jag är ju som sagt naivt orädd och hävdar bestämt att inga djur är farliga (haha). Inte ens pappas kor! (Om man inte är fööör nära, vill säga)
Däremot är jag också lite småojig när dte är mörkt och ensligt i stan, inte på landet. Men inga folktomma små gångvägar när det är mörkt.
Djur har jag inte kommit på tanken att vara rädd för, men jag undviker allt för folktomma stigar när det är mörkt. Man kanske borde öva upp sin snabbhet så att man hade att ta till ifall man får oönskade vildsvin eller läskiga typer i bakhasorna.
Och stort tack för i lördags! Roligt att vi fick komma (även om vi var lite halv-slöa).
jag kan inte springa på kvällen, är jättemörkrädd, det spelar ingen roll om det bara är skymning, jag kan knappt gå 50 meter ensam. mesigt, jag vet..
Nä, jag är bara rädd för ormar.
Jag är inte rädd för djur – däremot kan jag tycka att det är obehagligt att springa som ensam tjej i skogen. Överfall av män är nog vanligare än av björn och varg.
Härom dagen sprang jag min strandrunda och då vinkade en kille till mig och sa “ta det lungt, du ser supersvettig ut”. Det var iofs tokhett och hög luftfuktighet så han menade säkert väl. Och det var mitt på dagen och andra joggare, hundägare och så ute. Men så frågade han om jag ville ha lite vatten. Då hann jag med tanken att “tänk om han försöker droga mig och släpa in mig i buskarna”. Jag tror han var schysst men tackade nej. Har aldrig hänt mig förut, att någon erbjudit en slurk vatten. Hur hade du tänkt?
Som jag brukar säga… Det är rädslorna som hindrar oss….
Jag är mest nervig för ormar. löjligt va?
jag är hysteriskt rädd för vildsvin och björnar men trots en hel del veckolånga turer på egen hand i skogens djup har jag inte sett annat än en massa uppbökad mark och en grisknorr (sittandes på en gris som sprang för glatta livet i lika stor panik som jag) så jag tror att risken är väldigt liten.
Det hindrar ju dock inte att man är rädd. =)