Jag sitter i soffan med trötta ben. Elden från kaminen värmer fötterna och där ute är det -20 grader. Det känns som länge sedan det varit så kallt. Kanske hände det inte ens en enda gång förra året? Eller så har jag bara dåligt minne.
När det är kallt är världen som allra vackrast där ute. Oftast ligger hela Åre by i en dyster vintergrå filt men bara en bit upp på berget är det mildare temperatur, strålande solsken och alldeles glittrigt. När man bott i Åre ett tag så lär man sig hur det funkar med väderfenomenet inversion. Man lär sig förstå var den bästa snön finns och var man ska bege sig för bäst läge för dagen. Och minst kö och trängsel förstås.
Jag tycker inte om kö oavsett om det är Corona eller inte så jag håller mig alltid undan. Den alpina skidåkningen har blivit lidande på grund av det de senaste åren men nu har jag efter några års samlande äntligen en komplett topptursutrustning. Förra året gjorde jag premiär på helt egna grejer och nu har jag varit ute på topptur tre dagar i rad. Det är därför jag sitter med trötta ben i soffan. Njutet i kroppen är stort men imorgon vill jag ta ledigt från min kostym som det står FIERCE på!
Tips: här kan du läsa om det där med FIERCE och vad jag egentligen menar med det!
Att åka mer offpist och att cykla snabbare på svårare stig är två av de sätt jag vill vara fierce på. När min kompis Åsa föreslog en topptur i skenet från min LedX pannlampa ville jag helst säga nej. Jag älskar tanken på topptur i mörkret men att själv genomföra det? Nja. Mitt motstånd uttryckte att jag skulle känna mig dålig och det är jobbigt. Så jag svarade Åsa att “JA det låter roligt”.
Vad jag vill och vad jag behöver är två olika saker som vi ska vara uppmärksamma på och det är något du som är med på Seasons of You känner igen. Vi pratar mycket om motstånd i det programmet som är inne på den fjärde dagen just nu. 145 personer är med och att veta om att vi är så många som delar den här resan – trots att vi genomför den på en mängd olika sätt – känns fint och varmt att tänka på.
Kvällsturen med Åsa blev fantastiskt fin och när vi gått dit vi ville gick vi in i en startkur för alpina tävlingar som ligger perfekt placerat på fjället och drack kaffe och åt chokladboll. Nöjdheten visste inga gränser. Jag var FIERCE.
Igår var det söndag och strålande solsken precis som idag. Det var dessutom lika kallt. Perfekt för en topptur på Välliste tänkte vi och min kille som aldrig gått topptur gjorde premiär. Och så fick vi sällskap av min kollega och vän Malin också. Jag hade bra feeling i kroppen och var så nöjd att jag varit ute redan kvällen innan så att tröskeln ut inte kändes så enorm. Dagen var magisk och alldeles perfekt. Nöjdheten visste därför inga gränser då heller.
Ska vi tura idag frågade min kompis Helena och latmasken inombords hade övertaget till en början och ville säga nej men jag var ju mycket väl medveten om att jag var FIERCE så jag sa ja. Igen. Trots att jag kände igenom kroppen ett extra varv och funderade på om jag nog inte kände mig hängig ändå. Eller om jag kanske skulle säga till Helena att jag kände mig hängig trots att det inte var sant. Men det kändes inte särskilt FIERCE att göra så jag klädde på mig underställ och packade hudar och allt annat man behöver och så sågs vi i Ullådalen vid lunch.
Dagens tur tog oss till Västerskutan och det var en otrolig upplevelse och längre än vad jag brukar gå. Vi fick sällskap av massor med ripor och två renar och knallblå himmel och vackra vidsträckta vyer och trots att jag hade nervkläm i tårna, skavsår på fotknölarna, dåligt med energi i kroppen och blev trött i benen så är nöjdheten i kroppen dubbelt enorm just nu.
Jag tänkte att jag nog gjort mig förtjänt av en semesterdag från FIERCE imorgon men jag tror jag ändrar mig. Jag kan fortfarande vara FIERCE, men kanske ska jag passa på att göra något annat än att topptura bara.
