Bastun i Brattland (äventyret har redan börjat)

Det var den 30 december och vi hade ingen riktig nyårsplan. Jag hade inte orkat tänka ut någon. Energin låg på annat håll och jag har tryggt vetat om att det blir 2021 oavsett var jag dricker min champagne. Ska vi vintertälta frågade jag min kille och han svarade ja men jag visste att det skulle bli något annat ändå. När man säger ja men utan entusiasm så kan man lika gärna säga nej.

Men så hördes jag och Helena och klockan 19 på nyårsafton packade jag och min kille in det sista i bilen och körde upp till Solbringen här i Åre. Helena och Calle lockade med löjrom och räkor och vi hade kyld vinpåse med årgångschampagne och ett naturvin från Sebastiens vinlåda. Räkor kändes rätt och blev ett symboliskt avslut på året. Vi har flera gånger haft härliga middagskvällar hos Helena och Calle och ätit just räkor. Det var meningen, helt enkelt.

Att ha två riktigt bra kockar styra upp kvällen är ljuvligt och medan Calle ansvarade för påfyllning av vin gjorde jag själv just ingenting alls. Tolvslaget kom just i räkmiddagen och vi tog paus och gick ut och skålade tillsammans med en eld. 2021 sa vi högt och smakade på ordet och skrattade åt allt snack vi haft om Q1 och Q2 eftersom vi alla är företagare och pratade målsättningar på det mer affärsmässiga planet.

Min kille dukade fram den Schweiziska chokladmossen vid 01 och någonstans runt 02.30 gick vi och lade oss. Firandet fortsatte nästa morgon med croissanter, kaffe och sådant som känns lyxigt.

Bastun i Brattland

Jag hade gjort det ogenomtänkta att boka en bastu i Brattland invid Indalsälven till klockan 11 på nyårsdagen och vi kom dit strax efter 12 och började elda. Värmen steg snabbt och vi bestämde redan då att hit vill vi komma fler gånger. Vi trampade en stig mellan bastun och älven i den vita nysnön och vinterbadet visste inga gränser. Jag hackade upp is som lagt sig som en envis sörja på ytan och min kille dök upp genom skorpan och gjorde sig lustig.

Det var den 1 januari och äventyret började redan då. Vem vet var året kommer ta oss men jag ser fram emot resan.

Vi har ordnat supé, messade Helena när vi precis lämnat bastun och så åkte vi förbi våra vänner på nytt och åt utegrillad korv på tunnbröd. Supé fast på annat klockslag. Vänner och livet är för jäkla fint ändå!