Hälsa, hormoner & biohacking

Jag avslutade förra året med att börja förstå hur hormoner påverkar oss. För några år sedan började jag få upp ögonen för att det fanns något bortanför vanliga begrepp som kolhydrater, intervallträning och stress. Men då var det mest en känsla av att det är något som händer i kroppen som väldigt få har kunskap om. Hormoner förresten, vilket fruktansvärt fult ord. Som ordet tarm. Det gillar jag inte heller.

Hormoner har inverkan på vår personlighet, vårt beteende och vårt mående. Hormoner är proteiner eller stereoider och de transporteras i blodet, vävnadsvätskan och nervcellerna.

Det har hänt mycket kring kunskapen om hormoner på kort tid. Det var inte länge sedan vi började prata om hur vi kan styra träningen utifrån menscykeln för att prestera bättre. Alltså vi pratar fåtal år! Vi pratar forskning som enbart gjorts på män under lång tid tillbaka, men som allt fler nu pratar om som märkligt. För vi är inte likadana! Och egentligen är det konstigt för vi har ju rätt länge kopplat samman testosteron till män och östrogen till kvinnor, men så mycket mer än så verkar vi inte ha tänkt. Man har alltså vetat en del om hormoner sedan länge, men de stora forskningssprången har gjorts på 2000-talet. Alltså NYSS!

Det är först nu som det börjar pratas om hormoner mer i allmänhet. Det är först nu som vi börjar prata om hur vi påverkas av t.ex. hormoniella preventivmedel. Jag minns själv när jag föreslogs en hormonspiral år 2018 med förevändningen ”hormonutsöndringen sker lokalt”. Och nog förstår jag också att det sker lokalt – men påverkan sker ju i hela kroppen! Hormonerna sitter ju inte fastspända med säkerhetsbälte på ett enda ställe!

Jag har skrivit några inlägg om hälsa och det som påverkar vår hälsa utifrån det vanliga som vi oftast läser om. Inläggen är bland annat om anti-inflammatorisk kost och hur jag först började nysta i det. Egentligen började allt med Ayurvedan som jag blev nyfiken på 2017. Att ta vissa verktyg från Ayurvedan och andra verktyg från den anti-inflammatoriska livsstilen och sedan tänka på ”bio hacking” handlar egentligen om samma sak: att förstå vad jag mår bra av och göra mer av det. Ofta handlar det dessutom om samma saker: att äta mat som det är någon mening med, fylla livet med mycket rörelse och meningsfulhet. Tadaa. Enkelt!

Lästips till dig som vill läsa från början:

3 maj 2020: Hälsa är att leva i full fart framåt. Om att hälsa inte är något man blir färdig med. Och egentligen mitt första inlägg där jag insåg att jag mådde sämre igen.

10 februari 2020. Ayurveda, anti-inflammatorisk kost och endokrinologi. Ett inlägg om vad jag gillade med ayurvedan och min nya upptäckt!

4 december 2019. Restore – årets viktigaste ord. Inlägget som identifierade varför jag ville ge mig själv en förändring.

23 augusti 2019. Anti-inflammatorisk kost. En självklar aha-upplevelse!

Grejen med hormoner är att när ”allt är som det ska” så har man ingen anledning att fundera så mycket över det. Kroppen är i balans och du är förmodligen rätt så optimerad redan.

Din menscykel är en bra ledtråd. Är den som en klocka (förutsatt att du inte går på hormonpreparat då, för då är ju allting dolt bakom en kuliss) så är nog det mesta rätt bra. Good for you!

Jag trackar min menscykel med en app. Det finns många liknande som förmodligen är bra men den jag använder heter Maya. Hösten 2019 började jag tracka min menscykel mer ordentligt och fick bekräftat det jag känt i kroppen; den var skev. Jag önskar att jag haft koll på min cykel under många år för då hade jag kunnat jämföra olika perioder i mitt liv. Men med risk för att jag inte minns allting exakt korrekt så vet jag att när jag känt mig lycklig, tillfredsställd och med den där härliga känslan av flow så har jag haft en regelbunden menscykel. När något oidentifierbart skavt och jag haft en känsla av att ”det inte stämmer” så har menscykeln varit oregelbunden.

Jag vet hur det är att leva i ett extremt skönt flow. Det är en fantastisk känsla! Att känna energi inför utmaningar och att allt är möjligt under inte bara någon enstaka dag utan veckor eller månader i sträck är fascinerande. Det är långt ifrån det inre skavsår jag upplevde hösten 2018 och även hösten 2019.

Tittar man på min menscykel hösten 2019 så var cykelns längd såhär (siffrorna anger dagar):

37, 29, 35, 37, 31. 37 dagar i augusti alltså – och 31 dagar i januari. LÅNG och OREGELBUNDEN.

När mensen inte kommer på den dag man förväntar sig så handlar det inte om att mensen är sen, utan i själva verket så är det ägglossningen som är sen. Jag skriver detta för att jag själv inte visste hur det funkade förut. Och är inte det sjukt egentligen. Vi får mens och vi har ägglossning och grejer – men de flesta av oss vet egentligen inte hur det funkar. Och då handlar det om våra egna kroppar.

Tänk allt som vi inte vet om oss själva kan jag komma på ibland och den insikten gör mig uppspelt och vetgirig och nyfiken på att förstå mig själv mer. Vi får knappt läsa oss något om detta i skolan. Däremot minns jag tydligt mycket som vi fick lära oss om dinosaurier. Bra kunskap förvisso, men ändå. Är det inte konstigt?

I december 2019 ville jag få ordning på min oregelbundna menscykel för jag förstod att om den rullade på som en klocka så var mycket i kroppen i sin ordning. Det var alltså en bra målbild! På nyåret gav jag mig själv ledordet RÅ och så gjorde jag några andra förändringar. Följande månaders menscykel blev såhär: 28, 28, 28, 28. Fyra månader med 28 dagars menscykel!

Wow! But WTF?

Förlåt mitt ordval men det är ju så att jag kan tro att det blivit fel någonstans. Att jag angett fel info i appen. Men det har jag inte.

Från maj har det strulat igen och jag har trillat tillbaka på de där intervallerna på 31-38 dagar. Jag ser på detta med stor fascination och med på riktigt NOLL ångest. Det känns sjukt hoppfullt att veta att jag kan själv kan påverka min menscykel och hur jag mår rätt så mycket på egen hand.

Men vad var det jag gjorde egentligen?

I vintras började jag äta D-vitamin eftersom jag förstod att D-vitamin är positivt för ägglossning. Jag fick förmaningar om att vara försiktig med detta och jag vet att detta sades med omtanke (tack till er, jag uppskattar välviljan). För mycket D-vitamin är inte bra och ska man vara noggrann så behöver man inte äta D-vitamin varje dag för själva menscykelns skull utan intaget ger som mest effekt för ägglossningen under en specifik period. Jag slutade med D-vitaminen i våras. Pga allt kändes ju bra då! Men under försommaren blev min menscykel oregelbunden igen… men jag kan inte dra några stensäkra kopplingar till enbart D-vitaminet.

Jag var noga med min sömn och la mig runt kl 22 (kroppen städar och bygger kroppen när vi sover och den hormonaktiviteten är dels fascinerande i sig men sker när vi lägger oss ”i tid”). Jag är fortfarande rätt så noga men slarvar betydligt oftare.

Jag var ute mycket. Jag promenerade massor eftersom Covid 19 gav mig så mycket TID. Det innebar mer rörelse, fler djupa samtal med goda vänner och mer naturtid vilket är läkande för kroppen.

Jag drack inget kaffe. Jag minns inte när jag slutade exakt (note to self: börja skriv ner datum för allt!! Det är ju superintressant såhär i efterhand!) men under sommaren började jag lite smått igen. Av ren lathet egentligen. Det har blivit lite av en snackis att sluta med kaffe och vissa märker effekt av det på sin ägglossning och andra inte. För mig är det inte ens en uppoffring att sluta, en god kaffe latte är en känsla av lyx för mig – men det är inget måste för att känna mig levande och pigg.

Jag yogade och jag styrketränade. Det gör jag fortfarande.

Jag var mer noga med vad jag åt. Definitivt mer noga än vad jag varit sedan i somras. När jag menar noga så är det utifrån bland annat socker och vitt mjöl. Jag kör ofta korttidsfasta (dvs jag äter ingen frukost) för det passar min ayurvediska typ att äta färre mål mat under dagen. Framförallt vill jag äta utifrån mina hungersignaler och inte utifrån klockslag.

Jag var medveten om när jag upplevde stress och jobbade aktivt på att skjuta bort stressrelaterade känslor kopplat till skuld eller ansvar. Det har jag jobbat med det senaste året och det har gjort skillnad. Jag har ett helt annat förhållningssätt nu. Jag offrar inte mig själv eller mina prioriteringar för något som inte – ärligt talat – gör så stor skillnad ändå.

Framförallt så var jag medveten om att jag gjorde en förändring. Jag omgav mig mer en annan energi. Och jag gav mig själv en annan energi och tacksamhet. Men mer om det senaste i inlägget…

För att få ett kvitto på att det jag känner stämmer så har jag gjort några tester under året. I mars gjorde jag blodprovstester från Werlabs för att stämma av mina värden. När man tar blodprov för olika saker så får man sina svar som en siffra samt om det ligger inom det intervall som anses vara normalt. Dessa klassiska intervaller ifrågasätts rätt ofta eftersom de är så generösa och därför har det varit viktigt för mig att stämma av mina resultat även i en snävare aspekt.

Från Werlabds blodprover fick jag information om att mitt TSH var bra och mitt T3 var bra, mitt T4 var inom vårdens generösa intervall (det låg på 9 men jag önskar få upp det till mellan 14-17). Däremot hade jag väldigt högt TPO-antikroppar. Dvs jag har proteiner som angriper kroppen och förstör TPO (ett ämne i sköldkörteln). Man vill ju typ ha NOLL av det men jag hade 29 enligt Werlabs prov. Detta kan (men behöver inte, blev jag informerad av välmenande personer) innebära att jag har Hashimotos. Eller är på väg att få.

Oavsett om jag har Hashimotos eller inte har Hashimotos så vill jag inte ha TPO-antikroppar och det faktum i sig är en drivkraft för mig att göra förändringar. Hashimotos är en autoimmun sjukdom och att till exempel äta Levaxin minskar inte antikropparna och löser inte sjukdomen. Men det kan kosten göra! D-vitamin och Selen rekommenderas (av bland annat Jenny Koos). Socker bör undvikas, till exempel.

Jag har också gjort ett test från Gutfeeling Labs för att testa tarmfloran (också en bra indikator på hur det är ställt i kroppen). Testet bekräftade det jag redan vet: att jag är insulinkänslig. Det jag skulle vilja beställa hem framöver är en blodsockermätare för att kunna mäta blodsockret och förstå vad i mitt liv som höjer blodsockret. Överlag vill man ha en stabil blodsockernivå; svängningar är påfrestande för kroppen och kan trigga inflammation och annat.

Jag har precis börjat med Selen (och Zink, Magnesium, C-vitamin och lite annat) så jag får återkomma med en uppföljning om några månader igen. Men jag var i alla fall duktig på att äta D-vitamin i vintras.

Jag tror att vi alla faktiskt vet vad vi mår bra av om vi skulle lägga manken till lite mer. Men det är enormt svårt att prata om det utan att oro för att jag ska uppfattas som en hälsohetsare. Jag ser inte nackdel i att börja träna på att känna efter och faktiskt reflektera. Men vi orkar inte. Jag fattar det. Eller jag fattar det ibland. Jag orkar inte heller från tid till tid och i somras började jag dricka kaffe igen. Inte för att jag hade cravings, men jag blev lat och orkade liksom inte bry mig mentalt. Jag har också ätit en och annan (läs: flera!) bullar och fikabröd och även köpt godis! Jag gick ifrån min princip om att äta riktigt bra hantverksbullar någon gång ibland och åt mainstreambullar för ofta. Hej hej socker och gluten.

Jag tänker på mitt beteende med stor fascination. I vintras var jag väldigt motiverad att avstå socker eftersom jag förstod vad som hände i kroppen när jag åt det. Då var kunskapen ny och färsk, men sedan var det som att jag skyfflade in allt det där i ett förråd och så blev det inte top of mind och så började jag äta dåligt igen. Eller så kan jag skylla på att det var hormonerna som fick mig att börja igen!

Precis på samma sätt som ett ”bra” val kan trigga hormonutsöndring som i sin tur påverkar mig att göra fler bra val så kan det gå åt andra hållet. Jag kände stress efter att något hände, hormonerna slog till och skapade sötsug, jag köpte godis pga det var det enda jag kunde tänka på men socker skapar olust och är ångestdrivande. Det verkar vara rätt så enkelt att slänga in sig själv i en god spiral men också lika lätt att kasta sig in i en ond spiral.

Nyckeln i allt detta är att vara medveten och förstå vad det är som pågår. Och även om jag inte kan allting in i minsta detalj (hormonlära är extremt oklistrig kunskap för mig, jag måste läsa allting om hormoner minst tre gånger för att förstå och komma ihåg) så förstår jag att när jag gör saker som får mig att känna glädje, lust eller ja egentligen vilken äkta positiv känsla som helst – ja då är det något jag ska ha mer av i livet!

Jag var ute och cyklade gravel i helgen. Efteråt kände jag mig LYCKLIG och HIGH ON LIFE. Ungefär samma känsla som jag kände konstant för tre år sedan. Slutsats: jag borde cykla mer. Lyckorus är en hormonutsöndring i sig och jag vill ha mer av just den sorten. Det kickar igång andra bra grejer i systemet!

Jag valde bort några timmars instagramscrollande och fortsatte läsa på min tegelsten till bok (”Samlade verk” av Lydia Sandgren) istället. Att scrolla instagram ger mig en känsla av tomhet men att läsa bok ger mig tillfredsställelse. Slutsats: mer bokläsning och mindre instagram (men däremot gärna mer bloggläsande, för det triggar inte samma sak som likehets och jämförelsesjuka)!

De två sakerna ovan skulle kunna beskrivas som biohacking, precis som det där med att gå och lägga sig i tid. Det handlar om att optimera sin biokemi. Biohacking kan låta väldigt framtida och innan jag visste bättre så trodde jag att det enbart handlade om att stoppa in ett chip under huden och koppla sig själv till en dator. Typ.

Jag fick en kommentar om att det där med biohacking känns som ännu ett sätt att bli så jävla bra och därmed ännu ett sätt att bränna ut sig på men jag håller inte med. Varför är vi så envisa med att hävda att vi ska vara nöjda med att känna att vi duger som vi är hemma i soffan med ännu en godispåse? Jag håller med om att vi duger som vi är alltid. Men vi vill väl mer än att bara duga till? Vill vi inte må så bra vi kan i livet?

Jag vill det i alla fall. Men jag förstår att det är svårt att ta steget upp ur det där hålet som jag hör många prata om. Och jag förstår att inte alla tänker som jag och faktiskt hittar drivkraft från att göra den där förändringen.

En annan kommentar undrar om det finns en placeboeffekt som påverkar hormonerna. ”Jag kan ibland känna att jag blir så glad och nöjd med mig själv när jag tar tag i att förbättra min hälsa att jag funderar på om det är det som gör att jag mår bättre, eller om det är de faktiska förändringarna jag gjort”.

Jag tycker att denna kommentar är spot on. Allt påverkar! Genom att le så lurar vi hjärnan att vi är glada utan att något annat hänt. Musik kan ge en lugn eller lyrisk känsla på insidan. Att skriva ner tre saker som vi är tacksamma för skapar en varm känsla inombords. Eller att vara förälskad! Allt de där påverkar vår inre biokemi. Det är det som är så häftigt!

Nu blev det här ett mastodontinlägg igen men jag har i alla fall skapat en egen kategori för detta ämne: biohacking! Vad tänker du efter att ha läst inlägget? (Orkar du inte kommentera så klicka gärna i hjärtat ändå, det gör mig GLAD)