Jag ser flares i gult & orange när jag kisar mot solen

Jag ser flares i gult och orange när jag kisar mot solen. Bakom örat porlar vattnet i en fjällbäck. Jag tar två språng med en mellanlandning på en blöt sten och så ärr jag på andra sidan. Ibland sjunker min fot ner i den fuktiga myren. Ibland landar den på en spång och jag balanserar stadigt framåt i varje steg. Jag är på väg mot horisonten i fjälldalen och runt omkring mig ser jag bara fjäll och öppna vidder. Det är en sen sommarkväll i juli och som jag längtat efter just denna stund när vintern var som mörkast för ett halvår sedan.

Dagarna är långa som härliga evigheter just nu. Någonstans surrar en mygga men den har inte hittat mig än. Jag har en tunn vindjacka på mig. Och en ryggsäck med en fjällkarta i. När jag blir törstig stannar jag och kupar händerna under ytan där det porlar.

Telefonen ligger i framfickan. Ibland stannar jag och tar fram den och fotar en bild. Jag kan inte ha för många bilder av det här. Men inte heller kan jag på riktigt fånga känslan i bröstet som jag känner just nu. Friheten är omöjligt i 2D. Färgerna. Ljuset. Ljuden. Men jag gör mitt bästa för jag vet att när jag tittar på bilden i en avlägsen framtid kommer jag minnas hur jag kände just då.

Mina steg fortsätter framåt i detta lyckopiller och just nu finns ingen annan än jag. En fjällvind tar tag i jackan när jag springer förbi ett stenröse på en liten topp.

Mina skor är leriga men det är precis så det ska vara. Fjällmarken är inte som den renstädade asfalten långt från frigjord natur. Jag springer så som vädret säger att jag ska springa.

Precis innan solen landar bakom en fjälltopp för kvällen landar världen i ett persikofilter. Jag är nästan hemma igen och mina fötter landar vant på stigen framför mig. Just här har jag sprungit många gånger förut och jag kan varenda rot och sten. Jag vet vilken bräda på spången som svajar sådär lite extra och jag vet vad som väntar bakom krönet.

Det pirrar i benen när jag till slut stannar efter min stund på fjället. Solen har gått ner nu. Luften känns genast kyligare. Klockan är sent och kroppen är lycklig.