XX Freeriders Camp i Saxnäs

Det är inte så lätt att få plats på XX Freeriders Camp som går varje år i Saxnäs. Det gäller att hänga på låset för att snabbt göra sin bokning. Just den helgen när platserna släpptes var jag i Älvdalen långt bort från både el och wifi men min kille lyckades boka plats till mig och Katta. Och ett halvår senare var vi äntligen på väg mot en av årets höjdpunkter för lössnöskoterkörning för tjejer.

Jag har aldrig åkt snöskoter med nästan bara tjejer förut. Jag har överhuvudtaget inte åkt snöskoter med någon annan än min kille och ytterligare någon person. Utifrån det vet jag inte hur communitiet egentligen är. Min bild hittills är att det varit rätt schysst och inkluderande, faktiskt jämfört med många andra sammanhang jag varit i. Precis som med mountainbike får jag känslan av ”vad kul att det kommer en tjej och kör”.

I torsdags körde jag upp från Åre till Saxnäs och var tvungen att stanna bilen när jag körde upp mot Gitsfjället nära Stalon för det var så ruskigt vackert. Snön, minusgraderna och solskenet gjorde timmarna i bilen till en fantastisk resa.

Jag var pirrig när jag kom fram. Mest över hur allting skulle funka. 30 tjejer på skoter liksom. Hur duktiga var alla andra? Ni vet, de där totalt onödiga frågorna surrade i huvudet och den kanadensiska coachen Stephanie Schwarz sa under välkomstmötet att det är precis så som alla känner men ”don’t worry you will do just fine”.

Och det är just den förmågan att ta om hand om alla frågetecken och oro som ingen uttrycker som tjejevent lyckas bra med. Och varför de ska finnas.

Jag lastade av skotern (yes jag är över öronen nöjd över att jag grejar allt sådant själv och att själva syftet med ett sleddeck därför är med råge uppfyllt), checkade in på Saxnäsgården och gick in till matsalen där alla redan börjat äta middag.

Vilket bord sätter man sig ens vid när det är fullt med folk? Jag kastade en snabb blick över de femtiotalet personer som redan var där och slog mig ner på en stol jag undermedvetet valde ut och det första jag hörde var ”visst är det du som är Sara”. Det var Evelina som frågade, hon som jag följer på Instagram och som ofta är i Åre. Och i och med det var jag inte så nervös längre – bara förväntansfull över helgen som låg framför oss.

Jag har övat mycket på att sätta mig i obekvämta situationer och att vara utanför min comfort zone. Mina två veckor i Spanien när jag skulle lära mig kitesurfa var en extremt bra kurs i att känna mig ny och obekväm och jobbigt medveten om hur lite jag visste och hur mycket jag hade att lära – och hur min inlärningsprocess funkar.

Det är skitläskigt att känna sig ny och okunnig men en jävligt bra grej att öva på. Ur de situationerna växer en stark självkänsla i att jag är bra och får ta plats även när jag är nybörjare. Att lärandet är en del av processen och att det ju därför jag är här! Hur många har inte tänkt att man måste träna innan träningslägret för att vara bra nog! Lustigt ändå, för ofta är ju syftet med ett läger just att lära.

På morgnarna samlades vi vid våra skotrar som stod parkerade på isen nedanför hotellet och så åkte vi i samlad trupp längs lederna för att hitta bra spots att öva teknik på. Vi hade generöst med guider och coacher och är nöjd med känslan av att gå all in och verkligen lära mig. Att våga testa och våga misslyckas – för det är så utveckling gå till. Att bara sitta still på skotern och kolla på alla andra ger mig ingen utveckling.

Alla bilderna ovan är fotade av Evelina Ytterbom

Mycket under helgen på XX Freeriders Camp handlade om att kunna åka på skrå i lutande terräng. Allra helst i skog. Vid ett tillfälle sa jag att jag ville testa på skidres (som min kille gör på bilden nedan) och jag blev sjukt lycklig när det faktiskt fungerade och jag inte fegade på gasen utan verkligen vågade trycka på. Eventuellt växte jag 5 cm efter den gången.

På kvällarna har vi varit extremt trötta och redan vid 22 började vi längta efter att gå och lägga oss. På fredagskvällen höll vi ut till strax före kl 23 för då såg vi den sprillans nya skoterfilmen A Fresh Set of Tracks som är banbrytande inom skotervärlden och på lördagskvällen var det avslutningsmiddag med prisutdelning.

Alla bilderna ovan är fotade av Evelina Ytterbom

Det var en helg som gick alldeles för fort men som också var till bredden fylld med ny kunskap. Att köra skoter i lössnö är som att vara med på ett träningskonvent med pass som pågår från 9.30 till 16 och med bara en kort paus för lunch. Det är sjukt jävla jobbigt och jag förstår att det är knappt så du tror det.

Jag är sjukt nöjd med att ha kört alla mina PT-pass med Frida under hela hösten för det behövdes verkligen till detta. Alla skoterdrag, alla komplexa övningar som involverar hela kroppen. Det har varit grymt! Hela helgen var grym. Och framförallt är det sjukt lustigt hur jag för precis tre år sedan sa att jag ville ha mer skoter i mitt liv och då hade jag inte ens träffat min kille som ett år senare hjälpte mig på vägen. Då delade vi en skoter och jag körde några enstaka gånger på led. Och för mindre än tre månader sedan köpte jag en helt egen skoter och har sedan dess verkligen kört mycket, utmanat mig massor och växt som person ännu mer. För mig är det här att ta plats på riktigt!