Vi var till Camp Gauto i helgen. Det ligger vid Gautosjö, några mil från Laisvall och ytterliggare några mil från Arjeplog. Gauto är näst sista anhalt (före Adolfström) innan vägen tar slut. Att kalla för Camp Gauto för en stugby känns som en felaktig beskrivning. I alla fall stugby som i det du kanske ser framför dig som hade sina glansdagar för några decennier sedan. I Gauto är det glansdagar typ nu, och kanske ännu mer framöver. Här satsas det engagerat på både vinter och sommar med snöskoter, vandring, fiske och mycket annat.
Vi lämnade Åre i torsdags och körde norrut via Dorotea och Vilhelmina, Sorsele och Arjeplog. I Dorotea stannade vi till hos Tekverk och lastade på en packkälke på pickupen. Vi hade redan flaket fullt med två skotrar men packkälken fick plats den också!
Det är en packkälke för lössnö som kommer sitta bakpå min Polaris PRO RMK 850. Färgmatchningen är en självklarhet förstås! Svart och vitt och rött.
När vi kom fram till Camp Gauto var det mörkt och innan vi ens öppnat dörren till stuga 16 där vi skulle bo så klev vi in på Gautobaren som är restaurangen i Gauto. Sofia tog emot oss och ordnade både middag och frukost morgonen därpå trots att vi inte kommit ihåg att förboka det sedan innan. Vilken stjärna!
Hela helgen var det full fart inne i resturangen med den fantastiskt duktiga trubaduren Anton Boström. Det var fullt med folk och dessutom rätt många tjejer eftersom det var Gauto Girl Camp samtidigt; en skoterhelg för tjejer. Jag funderade en sväng på att vara med men ska iväg på XX Freeriders i Saxnäs om två veckor så istället körde jag skoter med min kille Danny och Johan och Jonas som var anledningen att vi hittade till Gauto från första början.
I Gauto finns ett gäng stugor. Vissa är helt nya och många andra är nyligen renoverade. Och så står här ett gäng husvagnar varav den största jag sett stod alldeles bredvid Gautobaren och kändes som en halv fotbollsplan lång. Det var den kanske inte riktigt, men den glänste och såg som alldeles nyputsad ut mest hela tiden.
Camp Gauto har drivits av Marklunds i många generationer och idag är det Anders Marklund som tillsammans med Sofia står bakom anläggningen. Mittpunkten; den stora hallen där Anders säljer Polaris-maskiner är som juvelen där alla samlas för en kaffe och för att prata om dagen. Några skruvar på sina maskiner. Någon annan (jag) tittar mest bara på. Johan tog med sig öl, gravad ren och en kniv och så var after skotern komplett.
På andra sidan vägen stod ett sjöflygplan och skvallrade om sommaren och det stod rätt så snart klart för både mig och Danny att vi måste tillbaka hit. Helst redan nu i vinter men i alla fall i sommar. Här finns fina fiskevatten, leder att vandra och springa och många magiska ställen att samla till minnesbanken. Jag packar gärna ner mina Icebugs och åker hit snart igen!
Men nu när vi var här, i månaddskiftet januari-februari, är det skotergästerna som dominerar. Har man ingen egen snöskoter kan man åka hit och hyra säsongens nyheter. Och eftersom Anders dessutom kan det mesta om allt som finns runtomkring är han generös med tips och rekommendationer.
“Vad vill ni köra?” frågade Anders mig och Danny i fredags morse. Jag ville lära mig köra på skrå (att balansera snöskotern på en skida och köra skotern i en rak linje i sluttande terräng) så vi åkte upp mot Kráhpiesvárrie och jag gjorde min första riktiga skråkörning. Sedan gick det åt helskotta några gånger med, men det är liksom poängen.
I lördags körde vi snöskoter med Johan och Jonas och hängde bland fjällbjörkar mest hela dagen. Det toksnöade och jag körde fast några gånger och stod bredvid skotern med snö till midjan. Vid ett tillfälle när jag lyckats köra kors och tvärs åt alla håll utan att köra fast stängde jag av motorn och blickade ut över snön och de envist knotiga björkarna och himlen som ändå var ljus och tänkte att jag fattar varför folk snusar i stunder som dessa. Det var magiskt just där och då i all sin enkelhet.
På kvällen serverade Sofia röding i Gautobaren och vi drack champagne och Anton trubadur spelade låt på låt och stämningen var uppsluppen för precis alla hade haft en riktig kanondag där ute. Och dagen efter fick vi solsken och snön gnistrade och vi körde långt upp på fjället medan riporna dansade upp ur sina gömslen en bit bort.
Allt det där tar jag med mig från Gauto. Fantastisk natur och Anders och Sofias förmåga att skapa bra stämning hos sina gäster. Att allt går att lösa och att det finns ett engagemang som märks. Men det är också just de orsakerna som gav mig post adventure depression, vilket ju på det stora hela är en bra grej.
5 kommentarer
Stuga 16 hyrde vi i fjol. Bra ställe och perfekt utsikt över sjön! Vi hade dock inte lika fancy ekipage som du har men i år har vi i alla fall köpt ett kåpsläp istället för ett öppet. Kul att läsa om tjejer på snöskoter! Lycka till i Saxnäs!
Vad roligt Anna – härligt ställe. Vi bokade precis fler dagar i Gauto!