Så blev det

Jag hade en vild liten plan för ikväll. Om det är en sak jag är bra på så är det vilda planer. I mitt huvud finns inga gränser och det är en egenskap hos mig själv jag gillar. Att jag sedan kan tänka om och lyssna till förnuftet och kroppen när jag väl utför den vilda planen, är också en bra sak. Vilda planer utan förnuft kan nog bli destruktiva och kanske lite för wild and crazy.

Nog med bullshit. Vad är det jag snackar om egentligen?

Kvällen var egentligen ägnad åt en födelsedagsfest (av familjetyp). Den skulle jag gå på. Men den ligger en bit bort. Min briljanta plan var att springa dit och springa hem. Typ 2 mil åt vardera håll. Helt perfekt!

Att inte orka fanns inte som alternativ i min hjärna. Klart jag orkar – i rätt tempo. Som vilken annan person som helst!

Det gick enligt plan på vägen dit. Jag joggade på i behaglig takt och trivdes i sprayregnet. När det blev er droppformat regn var jag inte lika glad längre och efter 90 minuter hade det suttit fint med någon slags dricka eller energi. Jag har typ aldrig någon energi eller dricka med mig när jag är ute och springer och jag bör väl kanske skärpa till mig. Förut har jag haft Grabben med mig på långpass – perfekt drickahållare! Själv är jag för lat för att bära med mig sådant. Jag hade en hundralapp i fickan men ingenstans att spendera den. Sak samma, kanske hade jag haft känt mig piggare med någon slags tillförsel i kroppen men jag var inte ute efter att prestera. Jag samlade kilometrar!

Kalaset gick också fint. Men när klockan närmade sig 22 kändes det inte så himla lockande att dra på sig löparkläderna igen för att springa hem. Det var bäcksvart ute och jag befann mig på landet. Inte läge för en löptur. Så det blev ingen mara idag – men planen var inte helt perfekt heller. Den var mest wild och lite crazy.

Jag har 3 mil kvar att springa på 2 dagar. En bit kaka!