Det här är ett inlägg om antiinflammatorisk kost och hur jag tänker kring det. Det antiinflammatoriska har blivit ifrågasatt av den konventionella forskningen men jag tror inte att prick allting är särskilt mätbart. Jag tror inte heller att vi alla är helt lika och att vi därför ska äta exakt samma. Men jag vet – jag känner – att ett visst sätt att äta och leva får mig att må bra och jag behöver inte mäta så exakt utifrån det. Att må bra räcker för mig.
För två och ett halvt år sedan fastnade jag för ayurveda och tog till mig en del saker från den uråldriga indiska läran som jag upptäckte passade mig. Redan innan det hade jag tagit fasta på det här med ”clean eating” och att hellre laga från grunden än att välja halvfabrikat och även om jag själv inte just lagar särskilt mycket mat så får jag ändå till rätt många rätter genom att snarare ”blanda” mat än att stå vid spisen i timmar och tillaga mat genom olika moment och smaksensationer.
När jag ”blandar” mat är smakerna rena och kryddorna få. Det är okomplicerat och ibland rätt så ospännande. Min kille Danny tänker annorlunda och är mer matkemisk och skapar sagolika smaker och en utsökt balans. Hans intresse är att laga mat i timmar och att göra smakerna till en upplevelse som han analyserat passar mig som person. Eller någon annan som han lagar mat till.
När han är hemma äter vi vällagad mat. När jag är hemma äter jag välblandat mat. Men alldeles oavsett så är det ”riktig” mat och mat som det är någon mening med. Mat som har näring.
Mat som det är någon mening med
Just begreppet ”mat som det är någon mening med” är titeln på den allra första boken jag stött på som handlar om hur mat får oss att må. Även om boken har decennier på nacken så är den sjukt aktuell idag och innehåller många recept och instruktioner om syrade grönsaker och sådant där som är trendigt idag. Food Pharmacy är en annan bok om antiinflammatorisk kost för dig som vill veta mer.
Maria Borelius har blivit ansikte för den antiinflammatoriska livsstilen som jag många gånger srivit om. Det handlar inte bara om kost. Det handlar om stress och förundran och långt mycket mer. Men kosten är en stor del eftersom den påverkar hur vi mår – och med kost kan vi förbättre eller försämra tillståndet i kroppen. Jag kan rekommendera hennes böcker Hälsorevolutionen och Bliss (perfekt som ljudböcker).
Socker kopplas till exempel ihop med depression som uppstår av förhöjda inflammationsmarkörer. För mycket kroppsfett eller fysisk inaktivitet, stress och dålig sömn ger också förhöjda inflammationsmarkörer.
Att färgglada grönsaker är tillhör antiinflammatoriska livsmedel förvånar såklart ingen. Men det gäller att hitta sätt att äta dem för jag tillhör dem som inte är sugen på bladspenat för jämnan.
Däremot kan jag äta små tomater som smågodis och just Maria Borelius tipsar om cocktailtomater och mandlar som ett bra snacks när du är på resande fot. Gissa vad jag köpte med mig på tåget mellan Åre och Stockholm häromdagen!
Gluten, socker och baljväxter ger upphov till inflammation i kroppen, det vet många om sedan tidigare. Vissa livsmedel verkar det inte råda någon enhetlig bild kring. Till exempel är kaffe antiinflammatoriskt ibland och inflammatoriskt ibland och det samma gäller för rött kött, ägg och ost.
Ett antiinflammatoriskt liv – är mer än bara maten
Min reflektion över detta är att jag i grunden äter mat som gör min kropp gott. Men jag är inte nitisk – för det i sig skapar mest bara frågetecken, dåligt samvete, oro och stress. Vilket i sig är inflammatoriskt. Ät något med näring som du gillar och gå ut och kolla på solnedgången, eller kanske en regnbåge så har du förmodligen en bra hälsomix. Det icke mätbara begreppet förundran är också antiinflammatoriskt.
Jag äter surdegsbröd med GLUTEN på helgerna när jag vill njuta av en riktig långfrukost och jag äter chokladmousse med SOCKER lite nu och då för att det är gott. Jag vill att det ska vara lagat från grunden och uppskattar ett riktigt bra bröd bakat på bra mjöl och en chokladmousse med noga utvalda råvaror.
Jag köper inte lösgodis på påse och inte annat smågodis heller för den delen på grund av att jag tycker att det är meningslöst. Det ger mig ingen njutning i själen och ingen tillfredsställelse i kroppen. Simple as that.
Det viktigaste i djungeln med antiinflammatorisk mat är att lära sig att lyssna på kroppen och känna efter själv. Det här är inget uppseendeväckande som vi har kommit på det senaste året. Många har ätit antiinflammatoriskt sedan länge.
Ät och känn efter hur du mår. Vissa personer mår fantastiskt bra efter en frukost bestående av gröt. Jag gör inte det, om jag inte också lägger till ett ägg i gröten. Och rätt så mycket fett. Då håller jag mig lugn och mätt längre. Vissa personer känner sig säkert tillfreds efter en pastarätt till middag. Jag gör inte det, jag blir snabbt sötsugen och kan sluka hur mycket pasta som helst eftersom det inte ger mig någon vidare mättnadskänsla. Jag håller mig lugn och mätt längre på tre ägg till middag.
Ett antiinflammatoriskt liv handlar om mer än maten du äter. Det handlar om att stressa lagom, tillräcklig sömn, goda relationer och motion bland annat. Att känna sig tillfreds med livet. Eller som jag skrev tidigare: det handlar om att ge sig själv förutsättningarna att känna sig high on life. En evig balansskål.
16 kommentarer
Sån igenkänning på det där med att inte bli mätt på kolhydrater, jag skulle nog kunna äta hur mycket som helst – blir liksom aldrig mätt eller nöjd, bara tung, trött och olustig. Protein däremot, så mycket enklare att stå sig på och äta lagom.
ja precis så känner jag också! därför tror jag det är så viktigt att faktiskt känna efter själv, istället på att alltid lyssna och lita på alla andra
Så himla bra skrivet! Men det är det ju alltid på den här bloggen…? Tack för dina välskrivna och genomtänkta texter!❤️
Och jag blev lite extra glad när du nämnde boken ”Mat som det är någon mening med”. Den kom in i mitt liv för 10-15 år sedan, och har varit en trogen följeslagare sedan dess! Första sommaren jag var tillsammans med min man som är från Hälsingland fick han snällt visa mig Alfta där boken har sitt ursprung…?
tack helena! visst är det en helt fantastisk bok!
Åh, mycket viktigt att reflektera över i det här inlägget. Jag har verkligen tänkt på det där med helheten på sistone. Har gjort en miniomgruppering i min vardag eftersom jag kommer jobba infernaliskt i ett gäng veckor.
Jag går upp tidigt för att göra en kortare aktivitet – yoga, tabator, beroende på hur kroppen och själen känns – viktigt! Tar en hjärn- och kroppspaus då och då och lägger mig i hyfsad tid. Äter mer av grönt och protein, mindre fulgluten och fulsocker. Har märkt att det på bara någon vecka givit mig bättre energi, trots press på jobbet.
Och förundran – ja jävlar vad bra det är. Dimman igår morse var banne mig föryngrande!
så bra att se över sin egna struktur och att anpassa utefter vad livet kräver1
ps: FULGLUTEN!! så bra begrepp!
Tack för att du tar upp att man är olika; gillar olika, fungerar olika och tänker olika. Det är SÅ viktigt enligt mig, i en tid då vissa tror att allt passar alla, medan andra dissar varenda diet och kosthållning som finns. När det finns levande bevis på något, t ex att man kan träna stenhårt utan kolhydrater, då tror inte jag att det passar alla men inte heller kan man stå och mässa att det är omöjligt. Jag menar, om någon klarar det och mår bra så ÄR det ju möjligt, i alla fall för den personen. Likadant med att äta eller inte äta gluten, socker etc. Vi är olika, delvis i kroppen men också i tycke och smak. Så: bra att tänka till, läsa på och vara hälsosam, men samtidigt lyssna på sig själv. Är jag t ex inte hungrig på morgonen så kan jag ju skita i att äta frukost, även om barn fortfarande får lära sig att det är dagens viktigaste mål…
det slår mig hela tiden att vi reagerar så olika på olika saker!!! och det här med frukost alltså! så olika det med. jag älskar helgfrukost men äter ju det sent så blir typ lunch. äter sällan frukost andra dagar för jag blir hungrig hela tiden bara när jag äter frukost…