Det har gått sisådär med morgonträningen de senaste dagarna så jag var tacksam när jag vaknade rätt så tidigt helt av mig själv imorse. Solen strålade in genom fönstret och jag var inte sen med att dra på mig trekvartstightsen och bege mig ut. Kungsholmen runt väntade på mig och alla andra Stockholmare.
Det jag kan tycka är jobbigt med Stockholm är att man aldrig är ensam. Det är folk överallt typ hela tiden. Bortsett från diverse industriområden och i stort sett vilken gata som helst innan 6 på morgnarna. Promenadstråken vid Norr Mälarstrand och Karlberg vimlade med människor och hundar och det gicks och sprangs hejsan tvärsan. Visst är det skoj med folkfest i solen men med morgondruckna ögon och håret på ända vill inte jag springa på fler än nödvändigt. Därför satte jag på mig bubblan och stängde dörren till min egen värld och hade det rätt så gott där.
Vad jag ska göra med resten av dagen vet jag inte. Det mesta känns rätt så trist nu när våra planer blivit omkullkastade. Vi har försökt komma på något kul att göra nästa helg men det roligaste vi kan komma på är en spa-vistelse och det känns sådär. Tanken är mysig men när vi väl är där är det rätt ofta rätt så trist. Det känns som att många ställen kallar sig spa för att de har en bubbelpool, men att spendera 48 timmar i en bubbelpool är långtråkigt. There has got to be more to it than that! Och när jag skriver detta känner jag mig väldigt negativ. Sorry.
3 kommentarer
Jag tycker att ni ska göra St Jörgen spa i Göteborg och ge en recenssion på det (och en plan för någon Gbg-blogg träff…). Kram!
Nästa helg? Munkastigen Trailrun. Bo på flådiga Tiwäga Vandrarhem, softa 44 km. Borde passa både dig och grabben!
låter härligt! 🙂
Det där med att det är människor överallt har jag svårt med. När jag är ute och springer vill jag helst vara för mig själv och inte möta någon. Men jag har blivit bättre på det faktiskt 😛 För några år sedan ville jag inte ens träffa folk när jag var ute och gick (vilket är ganska oundvikligt, haha), kände mig obekväm då… Samma sak med gruppträningar, hade inte ens tanken att gå på en gruppträning själv! Nu går jag på gruppträningar ensam hela tiden, men jag undviker fortfarande att vara i mitten av salen 😛 Gillar att ha en vägg bredvid mig. Helst längst bak dessutom 😉