Jag har inte sprungit ett riktigt löppass på närmre ett år. Men så i lördags kväll fick jag feeling efter att ha laddat för det sedan i början av november. Det var mörkt och det regnade på tvärsen. Jag hade nya löpaskor från On Running som fick bekänna färg redan efter 100 meter när vi sprang in i en sur skogsväg på ett kalhygge som mer liknade ett dike.
Det gick inte särskilt fort och efter 20 minuter kände jag att det fick räcka. Jag ville utvärdera känslan efteråt och se om jag kände av mitt ryggmärgsödem senare under kvällen eller dagen efter.
Utmaningen med min rehab för det ryggmärgsödem som jag har är att effekten inte är omedelbar. Jag gjorde en ordentlig gymrehabsatsning för en tid sedan och kände inte av det, förrän någon vecka senare. På samma sätt vill jag inte utsätta ryggen för för mycket stress nu – och ta konsekvenserna först om några dagar.
Det är bättre att börja sansat och utöka allt eftersom. Även om det är tråkigt.
Vanligtvis när man börjar löpträna är rådet att gå i uppförsbackarna. Men jag ger rådet till mig själv att springa uppför och gå utför. Uppför belastar mindre och är därför skonsammare. Och det ger dessutom bättre träningseffekt för mig som vill känna den där pulsen som jag saknar allra mest från löpningen.
För den som är nyfiken på min historia med ryggen finns storyn att läsa här:
Dagen då jag opererade mig – vilket kändes som en SPA-behandling
Och här är ett inlägg från en fjälltopp en vecka efteråt
Ett år senare konstaterades diagnosen ryggmärgsödem
…och i augusti i år kom jag inte upp ur sängen själv.
Jag googlade ryggmärgsödem igår kväll när jag inte kunde sova och såg några sökträffar med förlamning i texten. Då slutade jag googla…
Skorna då? On Running är märket från Schweiz som tagit löparvärlden med storm. De är otroligt sköna och jag som inte gillar alltför vadderade skor varken upptill eller med för mycket dämpning undertill gillade känslan i dessa. De känns lätta – och är stilrent snygga. Pluspoäng!
10 kommentarer
Låter mycket klokt! Även om jag förstår frustrationen att köra babysteps och avvakta och se.
Men det är ju åt rätt håll. ❤️
babysteps är ärligt talat skittrist haha
Tack för att du fick mig ut på min första löptur på några månader – väckte ett stort sug efter mer! Löpning i skitväder är dessutom minst lika livgivande som bad i kallt vatten 😀
ett litet lyckopiller är det!
Så himla härligt! Jag hoppas innerligt att din rygg håller. Det är väldigt jobbigt att vara begränsad tycker jag. Oavsett vad det gäller. Vi har ju dock bara en kropp och ett liv (vad vi vet i alla fall). Ditt förra inlägg om att må bra och äta rätt var också himla bra. Jag har tänkt en del på det på sistone, på att jag måste börja klura mer på det. Det är inte helt enkelt att veta vad man mår bäst av, eller jag i alla fall. Jag har IBS och när livet är lite mer stressigt gör det sig mycket mer påmint. Jag måste göra en bättre plan!
jag hoppas också det. och förstår vad du menar om stressen. jag har blivit mer medveten om hur jag hanterar stress, och att jag måste hantera det aktivt och ha ett aktivt förhållningssätt till stress – för viss stress är inte bra för min kropp på ett väldigt tydligt sätt. rekommenderar att lyssna på hälsorevolutionen för fina aha-upplevelser.
Jag håller alla tummar och tår för att du kan komma igång med löpningen igen. Jag har precis startat upp själv efter graviditet och kejsarsnitt och det är verkligen magiskt! Älska löpning ❤️
jag slår av hur enkelt det är med löpning, det är bara att springa. världens bästa quickfix!
Eller hur?! Bara att hoppa i skorna och dra ut. Snabbt, enkelt och sååå välgörande på alla plan.
Älskar det!!