Klockan är strax efter lunch men jag har precis ätit en gigantisk frukost på kvarg smaksatt med vanilj och kanel tillsammans med mängder med blåbär och hallon, 2 ägg och så en stor skiva Leksands surdegsknäcke med saltrulle och cheddar. I förmiddags var jag nämligen ute på äventyr!
Ända sedan jag flyttade till Halmstad har jag hört att Lynga ska vara fantastiskt. Det är ett naturreservat ute vid kusten vars sandstrand många gånger blivit utsedd till Halmstadtraktens bästa. Ändå har man enligt ryktet stranden ofta för sig själv under sommarmånaderna. I förmiddags åkte jag dit, dels för att spana in stranden men också för att ta mig en titt på en gigantisk sanddyn som ska vara runt 36 meter hög.
Planen var att jag skulle göra detta tidigt imorse men… det visades 3 CSI-avsnitt på raken igår kväll med början 22.25 så att gå upp i ottan var inte det lättaste. Istället gick jag upp halv tio, velade ett tag och stack sedan iväg.
Jag tog bilen till Lynga som ligger typ 2 mil på andra sidan Halmstad. Det stod någon enstaka bil på den ödsliga parkeringsplatsen i skogen men jag hade hela tiden sällskap av fåglarna. Jag hittade en skylt som pekade mot sanddynen och följde den.
Sanddynen i sig är inte så imponerande. Man fattar knappt att man är på en sanddyn. Det är mest som en kulle med sand som underlag. Inte heller låg den särskilt nära vattnet. Allt jag såg var skog, skog och så mer skog. Istället för att gå samma väg tillbaka hittade jag en antydan till en stig och följde den. Det var lite snårigt och bökigt men snart kom jag ut på en större stig. Det var då jag började se dem: de oranga markeringarna! Och är det en sak som är säker när man ser markeringar, ja då är det att man ska följa dem!
Förmiddagen förvandlades snart till ett äventyr ute i Lynga naturreservat. Markeringarna gick genom strandskog och annan skog som skiftade i gröna och bruna vackra färger. Jag pinnade på och ruschade uppför en och annan backe för att få upp pulsen.
När jag följt markeringarna i 40 minuter undrade jag hur lång slingan egentligen var. Jag började oroa mig för att den skulle vara i flera mil och funderade på om jag borde vända och gå tillbaka samma väg. Det alternativet verkade oändligt jobbigt. Då var det mindre jobbigt att fortsätta följa markeringarna även om det innebar en längre väg…
Efter en timme från det att jag parkerade vid Lynga var jag åter vid parkeringsplatsen. Slingan var inte på flera mil. Den var bara på 4.7 km! Men jag hade ännu inte sett stranden. Jag hittade en skylt som pekade mot stranden knappt 1 km bort och sprang mot den.
Eftersom vädret var både grått och disigt såg jag inte någon horisont men nedanför mina fötter bredde sig en magnifik sandstrand ut sig och jag förstår de som säger att Lynga strand är den bästa. Däremot förstår jag inte varför här inte sägs vara något folk…
Utsikt från sanddynen
Sprakande färger på väg nedför dynen
Mysig strandskog
Mitt ute i ingenstans
14 kommentarer
Underbart vackra omgivningar! 🙂
Håller med, dina löparberättelser är verkligen härliga! Måste erkänna en sak, jag har bott i Halmstad i hela mitt 29-åriga liv, förutom 1,5 års pluggande och boende i Göteborg, och jag har aldrig varit där du var, i Lynga! Det är fasen inte klokt! Tack för att du öppnar ögonen även för en inbiten Halmstadbo! 🙂
Anna: Jaså, har den nya affären Lilla Kvar samröre med Särdals kvarn? Hade jag ingen aning om. Måste kika in där med då 😀
Ojojoj nu fick jag akut resfeber – när kör vi? 😀
Veronika: imorse var jag själv! många av bilderna är tagna i typisk bloggpose, dvs när man håller ut armen. annars använder jag självutlösare, världens bästa grej! 🙂
Sophia: tack vad du är söt! hoppas snön försvinner snart hos er med, när den väl töar så går det snabbt!! 🙂
Åhhh vad jag är avundsjuk! Barmark och inte allt för blött, låter underbart! Jag är en snubbeltilda och vågar knappt springa utomhus (orkar iofs knappt springa överhuvudtaget)men det ser så underbart härligt ut!
Själv undrar jag om snön, här i Umeå, hinner försvinna innan jag åker på sommarlov ;D
Tack för all inspiration :o)
P.S Jag vill fortfarande byta kropp med dig, varje dag :o) D.S
Springer/går du själv? Jag tänker på alla ‘jag’ i berättelsen. Om ja, hur tar du då kort på dig själv?
Jag ska leta upp lite skog i Sthlm också. Gillar ju t.ex. Hellas och Ursvik och Lidingö även om där är folk. Intothewild.se gör andra äventyr som går i skogens tecken! Roligt att ni gillar bilderna! 🙂
Anna: Lilla Kvarn måste jag spana in. Har inte haft vägen förbi men imorgon så!! 😀
Låter supermysigt! Får jag bara fråga var du har köpt ditt stora hårband? Verkar supermysigt…
Ja, jag kan bara hålla med Dessi, dessa inlägg är superinspirerande!! Hittar du något liknande ställe när du är i Stockholm nästa gång, blogga gärna!! 🙂
Hej!
Va kul att ni åkte till Kvarnen, synd att jag inte var där. Jag var där igår och där du var imorse är i dom krokarna som jag brukar springa!! Det ligger i skogen intill Haverdal där jag bor!
Du måste följa med mig ut på en runda ngn gång 🙂
Har du kikat in ännu på lilla-systern till Kvarnen i stan, Lilla Kvarn?
Det är där du kan hitta alla dina nya tefavoriter!
Ha det bäst.
Kram
Jag gillar verkligen dina nya inlägg om löpning och alla bilderna! 🙂
Hej!
Jag måste bara säga att jag inte hade någon aning om att din fina blogg fanns när jag registrerade min domän. Hade jag varit i din situation hade det nog känts lite snopet att någon registrerade en nästan likadan adress. Så jag ville bara säga hej, och be lite smått om ursäkt.
Jag kommer fortsätta läsa din blogg!
/Anna
Väldigt vackert!
Ojoj, vad jag har missat många äventyr medan jag var i Riksgränsen! Gillar alla bilder och vill verkligen ta mig an en stig nu! Dock är ju läget här i Umeå en helt annan än i Halmstad så jag får nog ha lite tålamod gällande stigar.