Sylt – ett restips för strand och surf

Det är varmt och Nordsjön sköljer över kroppen som en sval dröm. Lena sandkorn letar sig mellan tårna och från baren svalkar den ena Rieslingen efter den andra. Snälla leenden möter oss även när knappt någon pratar engelska. Alla är här för att må bra. Vi med.

Sylt är en ö i norra Tyskland, alldeles vid gränsen till Danmark. Det är Tysklands version av The Hamptons, läser vi medan vi är på ön. En annan beskriver det som en ”lekplats för Tysklands jetset”. Orten Kampen lockar den ena dyra bilen efter den andra och Gucci-butiker och finklippta trädgårdar och välkammade frisyrer. Det är upscale men förvånansvärt trevligt.

En kväll äter vi på Gogärtchen i Kampen och det är rasande bra mat alla rätterna igenom. Vi slår på stort och jag väljer dyr caviar till min förrättstartar. Den är len i munnen. Huvudrätterna delar vi på. En ”stroganoff” i sina ursprungliga beståndsdelar. Alltså en bit oxfilé som är så mör att jag aldrig varit med om liknande. Och bakade betor i perfekt konsistens. Och så delar vi på en vit pizza som kommer finnas kvar i smakminnet för lång tid framöver även om jag faktiskt inte minns vad som var på den.

Men mest hänger vi på Buhne 16. Det är både en strand och en strandbar. Vi solar i ”strandcorber” och jag skulle helst vilja fota sönder dem för de är så gulliga när de står huller om buller på stranden. Här samlas människor som solar och badar både med och utan kläder.

Sylt brukar beskrivas som födelseplatsen för naturism och stränderna är märkta med FKK för att visa på att dresscoden här är absolut ingenting. Vissa stränder, som Buhne 16, är för alla. Dyra bikinis samsas med jämnbruna kroppar.

Vi tillbringar eftermiddagarna på Buhne 16 när solen ser lika varm ut som den är. Allt man beställer i baren får man ta med till stranden och vi tillbringar timmar i en strandcorp. Ena kvällen sitter vi i baren på Buhne 16 och pratar med ett tyskt par som åker hit till Kampen och Sylt varje sommar. De förklarar att här är atmosfären avslappnad, landskapet vackert och livet enkelt. Och vi håller med.

Hur vi hamnade på Sylt har med kitesurf att göra. Här hålls internationella tävlingar varje år och vi vill komma tillbaka senare när det blåser. Eller när det är longboardfestival. Just dessa dagar i juli ser vi inte en enda kitesurfare, och inte så många surfshoppar heller. Men alla vet vad vi pratar om när vi nämner kitesurf, och många har själva provat på.

Det är runt 6 km till Kampen från där vi bor; i Westerland som är öns huvudort. Om Kampen är lite finare så är Westerland lite folkligare. Vi bokade hotell samma dag som vi kom hit och valde Von Stephan även om lyxhotellet Miramar också lockade mig. Vi hade bara tänkt stanna två dagar först, men trivdes så bra så vi bokade på en tredje natt. Sylt överträffar!

Hela kusten är en enda lång strandremsa och strandpromenaden är 6 km lång. Cykelbanorna går hela vägen och vi cyklar fram och tillbaka till våra favoritställen som vi snabbt skaffar oss. Vid strandpromenaden i Westerland samlas flera små strandbarer som serverar vin och öl och mat.

Jag bestämmer mig för att bara dricka Riesling nu när vi ändå är i Tyskland och vi testar utbudet på vinbaren Weinraum som också serverar riktigt god mat. Överlag är nog maten det som gör störst intryck på mig, att det är så bra överallt där vi äter! Även pizzan på strandbaren Buhne 16 är bra trots att den förmodligen inte görs för hand just där i baren.

Det finns mer att se och göra i Sylt än vad vi hinner med. Tar man färjan över från Danmark kör man i land i List längst norrut. Dit hann vi aldrig. Vi tog ett knasigt biltåg från Neibull i Tyskland. Man kör upp sin bil på ett tåg och så sitter man kvar medan tåget kör över vattnet till Sylt. Det tar ungefär en halvtimme och jag tycker att det är dyrt. Runt 90 euro kostar en returbiljett, men färjan känns bara marginellt billigare och gick ändå inte att boka via mobilen.

När vi checkat ut från vårt hotell tar tåget oss tillbaka till fastlandet igen. Solen följer med hela vägen men vi lämnar både Riesling, strandcorps och nakenbadare bakom oss. Vi skulle kunna ha stannat lika många nätter till, minst, men – det får bli nästa gång.