Jag sover med öppen balkongdörr mot stadslivet i Milano och det visar sig att staden vaknar tidigt. Billarm ljuder och solstrålarna sjunger fastän de är ljudlösa. Någon skramlar. Snart nog är jag vaken.
Vi tar en morgonespresso på vår takterass och funderar över dagen. Det var inte tänkt att vi skulle vara just här så ingen av oss har några direkta planer eller önskemål sedan tidigare. Vi snabbgooglar lite. Och sedan tar vi hissen ner till gatan och äter en croissant och dricker en cappuccino på cafét brevid vår dörr.
Takterassen; det perfekta stället för kaffe och Prosecco
Det här är livet behind the scenes. Mail ska svaras på, jobb ska göras, telefonmöten ska pratas.
Jag har flera telefonmöten under morgonen och hinner med några innan vi lämnat huset men framåt förmiddagen tar jag dem gåendes. En walk and talk i Milano liksom. Vem hade trott det. Vi passerar den stora katedralen och alla människors prat och orkestrar och allt vad det är överröstar det jag hör i telefonen. Vi slår oss ner för en Aperol Spritz på en takterass och jag pratar vidare med hörlurar i öronen och nu har människosorl bytts ut till rätt intensiv discomusik. När jag lagt på luren skålar vi med katedralen i bakgrunden. Livet är härligt.
Det här är katedralen jag passerade under telefonmötet. Det var ljudligt!
Aperol Spritz med en annan vy av samma katedral
Vi promenerar runt bland ståtliga byggnader och gator fulla med parkerade vespor. Det är varmt och italienskt. Vi hittar till parken Sempione precis vid slottet Sforzesco och tar en plats i skuggan för lunch på Milanotriennalen och beställer in en ljuvlig focaccia med mozzarella som vi delar på och varsin typiskt Milanesisk rätt baserad på ris med olika toppings. Hungern river i magen från alla intryck och bubblorna i mineralvattnet är små och läskande precis som i Prosecco.
Mozzarella for life?
Jag vet inte vad den här rätten heter men jag vet att den är to die for
På eftermiddagen hittar vi till Leondardo da Vincis vingård och den lilla lummiga parken stänger ute stadsmyllret. Bakom en murgröna träffade vi på en sköldpadda som mumsade blad i godan ro och i gruset rullade sig en katt som inte hade bråttom någonstans.
Vi fångar kvällssolen på vår terrass och skålar i Prosecco och läser bok. Jag läste Jägarskolan på flyget till Italien men det passar inte så bra till bubblor i glasen så jag har med en pocketbok med betydligt mer intriger. Lite senare på kvällen fortsätter dramatiken. Vi promenerar bort mot en restaurang så som i Civezza; där det inte finns menyer utan det som serveras är vad kocken känner för just den dagen. Det är högljutt, skramligt och alldeles fantastiskt och bäst som vi sitter där brakar åskan löst och det blixtrar i hela lokalen. Regnet som följer är utan dess like och vi skrattar oss hela vägen hem för vi kan ju inte bli mer än blöta.
Vi stannar till på en bar längs vägen
En sådan där fullträff där en måltid inklusive vin kostar en hundring var
Läs mer: Vi skulle inte till Milano. Men nu är vi här.
4 kommentarer
Så fantastisk!
ja ????