Tisdag morgon klockan 06.00 och Jon-Henrik börjar jojka för mig. Så som han alltid gör varje morgon. My home is my heart. Det är mörkt och det är kallt. -17 grader ute. Tystnaden ekar när Jon-Henriks röst ebbat ut.
Den här morgonen har jag inte varit duktig och lagt fram kläder eller packat min träningsväska. Men jag behöver inte ha så väldigt mycket ändå. Baddräkt, handduk och ombyte. Jag kommer till och med ihåg duschcréme!
Det knarrar under fötterna när jag lämnar huset. Det hörs att det är kallt. Och det syns. När minusgraderna går under tio är det som allt det mesta där ute kaplas in av frostig snö. Det är kargt och det är vackert och det är långt till dess att solen går upp.
Utanför Holiday Club syns bara två andra personer till. Det är mina kollegor Malin och Elin. Vi har bestämt simdejt och den dyker man upp till utan ursäkt. Så är det bara!
Kvällen innan har vi haft kick off. Alla nya säsongare har introducerats till hotellet och vårt koncept. Mellan en utomhusaktivitet och fördrinken hade vi 45 minuters ledigt så jag passade på att dra ett träningspass på gymmet. Jag passade också på att smälla min baksida lår så det är med så smått sargat ben jag dyker upp till simpasset. Rörelse är alltid bra tänker och viftar mig mest fram med armarna i bassängen.
Efteråt tar vi en snabb frukost och en stor kaffe och jag hör av mig till min naprapat Magdalena på Nordic Refit och får en tid till senare idag. Jag har inte riktigt tid att ha en ofungerande baksida. Imorgon åker jag ner till Hälsingland för att springa, cykla och helst ta säsongens första skejtpass. Känslan av den stora friheten väntar!
2 kommentarer
Det är ju så fantastiskt ute när det blir kallt, allt glittrar och glimmar 🙂
Typiskt med baksidan, hoppas det släpper snabbt.
hoppas jag med – jag har fått behandling nu så jag håller tummarna!