Löpning är en paus i vardagen, en fristad i verkligheten, en känsla att länga efter och en dröm ibland. Löpning är en bubbla i rörelse.
Löpning är kärlek men det är en kärlek som kräver. Löpning kan vara mjukt och tufft; men alltid gränslöst i sig själv eftersom du bestämmer.
Löpning ställer krav men välkomnar alla. Det finns aldrig något som är för tidigt eller för sent, för långt eller för kort, för långsamt eller för snabbt. Löpningen är din, just därför.
Men det finns ändå något som löpning inte är. Löpning är ingenting utan dig.
Följ med på dessa drömpass:
> Den gången vi sprang till fyren på Playitas och nästan kunde se Afrika
> En av de gångerna vi började dagen med morgonlöpning i Central Park i New York
> Den gången vi vintersprang i Abisko
> Den gången jag sprang ett lopp i Karibien
14 kommentarer
Tack för att du inspirerar mig så mycket, älskar din blogg och ditt sett att beskriva träningsglädje 🙂
tack hanna, blev jätteglad av din kommentar!
Som sagt, du inspirerar! Jag “måste” ut på ett pass ikväll och nu känns det genast mer lockande. Har haft lite motigt med skada i höst och förkylning och feber i vinter. Men nu är det bara att köra, även om jag nog tar 5 enkla kilometer just idag.
jag hoppas att du “drabbas” av flow snart igen!!!
underbart! precis så- var på väg att skriva om löpningens vara utifrån ett annat perspektiv nu fick jag inspo! <3
härligt!!
Poesi! Löpning är så underbart <3
ja visst är det!!
Kunde inte formulerat det bättre själv! Löpning är livet! Vissa pass mer fantastiska än andra, men alltid finns det något att hämta! Bara älskar!
ja verkligen; det är alltid härligt efteråt!!
Vad fint och oj vad jag längtar efter en springtur nu!
jag med!!
Så sant!! Att löpa är att leva, tycker jag. Vet du vad? Jag tyckte att din text var så himla tjusig så hade tänkt höra om det är okej att jag lånar texten i ett inlägg hos mig – och självklart länkar till dig? Kram
att löpa är verkligen att leva. du får absolut låna texten!