Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.
Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.
Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.
Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!
Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:
> Rullande backintervaller (20 min)
> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten
Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?
Åre by kl 23.00 en torsdag
12 kommentarer
Vilken otroligt vacker bild! Kan tänka mig hur magiskt det var att träna i detta vackra, snön och tystnaden. ÅH!
ja, så härligt när man är ute i det!!
MEN SKÄMTAR DU vad fint det där lät. Fantastiska du! Du är doktig 🙂
men HEJ!!! vad kul att höra från dig!!! och vad KUUUL att du är tillbaka!!!!
Åååh jag älskar att springa sent på kvällen hemma! Mörkt, kallt, och helt ensam är det bästa…. Åker hem till Ångermanland om två veckor, då ska det kvällsspringa!
ja det är som en egen liten värld!!
Härligt med backintervaller! Få saker får en väl så nöjd som när man klarat av ett pass såna 🙂
ja men precis; älskar känslan i kroppen!!
Hur går dina backintervaller till? Springer du uppför i ett visst tempo (att springa alls kanske räcker, om det är brant?) och vilar uppe eller går direkt ner? Eller joggar du nedför? Och har du någon vila mitt i passet eller kör du på hela tiden tills du är klar? Är det viktigt att alla intervaller har samma tempo?
Jag började med vanliga intervaller i somras och håller på att lära mig, även om jag inte har t ex någon pulsklocka.
Hej hej! Bra fråga! De ser ut lite olika beroende på typ av backe! Jag gillar egentligen lite kortare intervaller (typ 100 meter) bättre för då är det kortare väg ner till start. Gårdagens backe var 500 meter ungefär, och då är det en bit att gå/jogga ner igen. Jag joggar sällan nedför utan går gärna – särskilt igår eftersom det var så isigt. När det är en så lång och brant backe så springer jag rätt långsamt, dvs ej vanlig löpning – för det är jobbigt nog ändå. Man ska veta att kör man backintervaller i skidbacke så är det många, många som går – även eliten. Jag fokuserar på puls istället; är det jobbigt så är det – oavsett mitt tempo. Med det sagt så gillar jag väldigt mycket att springa backintervaller i flacka backar också där jag kan behålla mitt naturliga löpsteg. Det som ärallra viktigast för mig när jag kör intervaller är min puls: inte tempot alltså. Tempo beror på så mycket annat; typ av underlag, motvind etc.
Tack snälla för bra svar.
hoppas det hjälpte lite 🙂