Cyklocross

Jag har precis varit ute och cyklat på min cyklocross (cyclocross) och jag kom på mig själva flera gånger när jag tänkte fy fasen vad lycklig jag är. Jag kan inte hjälpa det; cykling är den största formen av frihet för mig – och frihet gör mig lycklig. Det är en djupröd tråd i mitt liv.

Varenda gång jag cyklat landsväg så skriver jag att är jag lycklig, har ni tänkt på det?

Det finns två cyklar i mitt liv; en racer (Nishiki Limited, en snabb superlätt cykel med ramen gjord i kolfiber och elektroniska växlar) och en cyklocross (en BMC Gran Fondo som jag köpte i vintras eftersom jag ville cykla under vintern). Ett tag stod båda cyklarna i ett av gästrummen i Åre men just nu är de i Hälsingland. Det finns så fina vägar att cykla på här.

Såhär såg det ut när jag cyklade cyklokross i vintras. Jag har grymt bra bra dubbdäck som gör att cykeln går riktigt, riktigt stadigt även när det är blankis ute. Just is var det mycket av i vintras. Eftersom det är så många dubb i däcken så är de rätt så tunga, men cykeln i sig är riktigt lätt.

Många undrar vad är skillnaden mellan en racercykel och en cyklocross? En racer och en cross är båda landsvägscyklar med samma typ av utseende, men en cyklocross har mer robusta hjul till exempel – och även olika bromsar.

En vanlig racercykel är alldeles för nätt för att du ska kunna få på dubbdäck på den – eller grövre mönstrade däck som funkar för grusväg eller stig. Att cykla med supertunna racerdäck på grusväg är inte optimalt eftersom risken för punktering är överhängande.

Eftersom man cyklar med olika typer av cyklar på olika typer av underlag kan man alltså inte ha för många cyklar…

När jag funderade inför mitt allra första cykelköp så dök tankarna om en cyklocross upp, men det är rätt så ovanligt att man köper en cross som första cykel. Egentligen är det är lite dumt tycker jag, fast det beror såklart på vad man vill cykla förstås.

Här uppe i Norrland är det så himla mycket grus- och skogsväg och då funkar en cyklocross alldeles perfekt – det är den ultimata cykeln för någon som vill cykla på väg (jämfört med teknisk stig som man behöver en mountainbike för). Dessutom är det lång vinter – och soliga vinterdagar kan jag knappt tänka mig något härligare än en cykeltur. Och man ska inte underskatta att cykla med pannlampa på vintern.

Men; cyklar man cross så blir det tungt när man ska cykla tillsammans med andra som sitter på en traditionell racercykel – för de är mer snabbrullade ändå. Däremot var det perfekt när jag hade min racer i kolfiber och min snabba cyklist till vän Karin cyklade på sin cyklocross – då blev vi lite jämnare i tempot.

Idag var första gången jag körde min cyklocross när det var barmark. Och som jag älskade det! Det var en fantastisk känsla att susa fram snabbt på skogsvägar och känna hur det kittlade i kroppen när uppförsbackar och nedförsbackar går i en rasande fart. Jag mötte inte en endaste bil när jag drog fram i skogen; vilket var extra härligt. Det var bara jag och tystnaden och naturen.

Jag gjorde ett försök med att cykla mountainbike för några år sedan men det gick inget vidare. Jag hade ingen känsla av kontroll alls – varken när det gick uppför eller nedför eller på smala stigar – vilket gjorde mig feg och rädd. På en landsvägscykel, oavsett om det är en racer eller cyklocross, har jag en mycket tightare och ihopkrupen sittställning som ger mig en känsla av bättre kontroll och som gör mig modigare. Det är en enorm skillnad på att cykla och att cykla!

Nu är jag så otroligt taggad på cykelsäsong. Och glad att den varar hela året!