Igår kväll, när solen stod sådär lågt på himlen så som den alltid gör strax innan den dyker nedanför horisonten, tog jag bilen och åkte till min favoritstrand: Lynga strand en bit utanför Halmstad. Här är sanden ljuvlig och räfflorna tydliga under fötterna när man går ut i vattnet. Dessutom har man ofta stranden helt för sig själv.
Mitt ljuvligaste sommarminne från Halmstad är en dag förra eller förrförra sommaren då jag var på stranden prick hela dagen och inte begav mig hemåt förrän det blev kväll. Just den dagen har fastnat i min minnesbank. Jag minns precis hur klart vattnet var, hur stilla luften var, vilken bok jag läste och hur det doftade när jag gick genom strandskogen.
Igår kväll tog jag varken med mig filt eller bok. Stora, busiga vågor rullade in mot strandkanten och när molnen stod på glänt kikade solen fram med sina magiska strålar och spred ett fantastiskt ljus. Det behöver inte vara mer än så en julikväll för att det också ska bli oförglömligt.
[insert]
[/insert] [insert]
[/insert]
[insert]
[/insert]
[insert]
[/insert]
8 kommentarer
Det ser verkligen magiskt ut!
Kram!
Så härligt det ser ut! Och snygg baddräkt!
Bästa stranden! Nästan alla mina strandminnen från barndomen kommer från Lynga. På söndag åker jag dit och längtar redan.
Dramatiska vackra bilder – och vad jag längtar till havet (september blir det för min del).
Snygga bilder på dig, rama in dom vetja 🙂
det där ser helt underbart ut. Inser nu hur lite jag varit på stränder på sistone och hur mycket jag saknar det.
När man hittar såna där smultronställen som (nästan) ingen annan har hittat…! 🙂
Det ser helt underbart ut!