Trappan upp till Galgberget i Halmstad, den som börjar typ där gamla sporthallen låg, är klassisk mark för trappintervaller (och backintervaller alldeles bredvid). Trappan mäter cirka 100 trappsteg, och fortsätter man rätt upp i backen fortsätter det med fler trapport ända upp till tornet.
Att köra hela vägen upp är något av en överkurs – de 100 stegen i första trappan räcker gott och väl till att få darr i benen och maxat flås.
Jag har sprungit i de där trapporna på regelbunden basis för några år sedan när jag bodde i Halmstad mer permanent. Då gjorde jag 10 vändor eftersom jag tyckte att 1000 trappsteg var rätt så schysst. Jag minns särskilt dagen efter första gången jag sprang trappintervaller; vilken träningsvärk jag hade i framförallt vaderna!
Gårdagens intervaller tog riktigt bra i baksida lår och jag hade darr i musklerna hela vägen hem. Hur träningsvärken utvecklar sig återstår att se; men jag konstaterar att jag inte är lika stark i trapporna som förr. Jag konstaterar också att trappintervaller är sjukt effektivt; och att jag ska springa fler av den sorten!
Mitt löfte till mig själv inför kommande sommardagar i Halmstad är att utmana trappan upp till Galgberget fler gånger. Och att dessutom köra hela vägen upp till tornet några gånger!
[insert]
[/insert]
3 kommentarer
Hanna: ja, effektivt också!
Cecilia: skönt att du också tycker det!! 🙂 Halmstad är kanon, men vindarna är lite kyliga…
De där trapporna är riktigt jobbiga!! Förra sommaren sprang jag dem några gånger och jaa vad säger man….jag kunde knappt andas hahaha
Hoppas att du har det bra i Halmstad!!
Vilket bra pass!