Klockan var halvtre när jag kom hem från min morgonstreakutmaning. Så kan det gå när det står lågintensivt långpass, dessutom som morgonpass, på träningsschemat samtidigt som man vill ha sovmorgon. Väldigt lång sovmorgon, ska tilläggas. Jag tror jag gick upp halv tolv. Jag var påklädd och utanför ytterdörren klockan 12 och hade bestämt mig för att springa i 2.5 timmar. Frukosten fick vänta men jag laddade med ett glas mjölk.
Eftersom det blåste storm valde jag att lägga mina drygt 2 timmar på Galgberget. Här är slingorna ganska skyddade mot blåsten. Det finns inte så mycket att berätta om minutrarna som gick. Jag sprang i ett ytterst långsamt tempo medan jag lyssnade till P3 Dokumentär om Tjörnbrokatastrofen för många, många år sedan. Det finns mängder med intressanta P3 Dokumentärprogram att ladda ner från deras hemsida och det är ett starkt tips när man är ute och långsamjoggar.
Efter någon timma började jag bli hungrig men då hade jag ju bara en timme kvar, och den gick fort. Jag hann få några regndroppar på mig men också riktigt mycket solsken och hade det inte blåst så förbenat hade det varit en riktigt fin söndag.
Jag och två favoriter från Casall: de röda tightsen utmanar allt det svarta jag har i min garderob och den vita löparjackan passar bra till. Dessutom har den en hög krage vilket jag är en sucker för!
Det har blåst rätt så bra här i Halmstad…
9 kommentarer
haha ni är roliga ni som uppmärksammade det… 🙂
Eva: inte just dessa tror jag… men man vet ju aldrig. 🙂
Vilka schyssta löpartights! Skulle inte ha något emot att köpa ett par. Kommer den typen av kläder också att dyka upp på Träningsprylar?
Ursnygg jacka! 🙂
Det är väl lite som i Åre, när det blåser och stormar så känner man sig såå levande!!
Springa 2.5 timmar på ett glas mjölk…. snacka om att kolhydratladda 🙂
Började nästan längta tillbaks till Galgberget… Och det blir nog en tur söderut i höst. Min absoluta favvorunda är annars den runt Sperlingsholm. 🙂
Håller också med om att “Jag började bli hungrig…” citat är helt underbart! Skulle det ha varit jag som inte ätit ngt, och klockan började närma sig 3, skulle det antagligen varit jag som slitit av detdär stackars trädet, eller gett alla jag mött på käften.
Verkade i alla fall som om du hade ett riktigt bra pass – perfekt sysselsättning för en söndag!
“bara en timme kvar”, haha. och ibland vill man knappt ge sig ut en halvtimme…
shit vilka vadmuskler du har förresten! 🙂
Shit, att du vågar dig ut och springa i den här stormen! Jag hade ett långpass på rullskidor inplanerat, men det får vänta till imorn. Helt sinnessjuk blåst idag. Och håller med Petra om citatet… Rätt otroligt hur det kan kännas så när man springer långpass, då är liksom en timme hit eller dit inte så mycket. Men när man är inställd på att springa en mil eller kortare så kan jag ibland tycka att varje kilometer och varje kvart är så seeeeg.
Haha, det här citatet är ju helt underbart: ”Jag blev hungrig men då var det ju bara en timme kvar.” Blev glad och peppad av det!